Ett par liknelser

Jag tänkte presentera ett par kända liknelser och ge dem en aktuell tolkning. Du har säkert hört berättelsen om hur man bevarar kärlek. Nämligen på samma sätt som man håller vatten i sin hand. Man doppar den i vattnet och kupar den. Då kan man lyfta upp en liten mängd vatten. Men om man försöker vara girig och hålla hårt om vattnet då försvinner det mellan fingrarna och man blir utan.

Så är det även med försiktighetsprincipen. Om man försöker hålla allt för hårt i det man håller kärt och krama det för att det ska bli kvar, då försvinner det. Försiktighetsprincipen som skräck för det okända, för förändring, som misstro mot sina medmänniskor och krav på mera och hårdare regler, det är som att försöka få mesta möjliga vatten genom att krama handen så hårt man kan. Den till synes goda avsikten motverkar sina egna syften.

Därmed kommer vi in på nästa liknelse. Den som handlar om en sparv som blivit kvar i det vintriga Ryssland vid tiden för Napoleons fälttåg mot Moskva. Den stackars sparven frös och föll till slut ner till marken i den stränga kylan. En soldat såg sparven, tog upp den och fann att den levde. Men han hade inget att ge den. Så fick han syn på en alldles rykande färsk hög med hästspillning. Han stoppade ner sparven i den varma dyngan. Där återfick den snart värmen, den fann till och med några havrekorn som den glatt tuggade i sig. Den lilla sparven kände sig nu så stärkt och väl till mods att den trots den vintriga situationen började sjunga. Detta hörde en varg som följde i härens spår i jakt på något ätbart. När vargen kom fram till sparven slök han omgående den lilla fågeln. Sensmoralen brukar vara att den som trycker ner dig i skiten inte nödvändigtvis är din ovän och den som rycker upp dig ur skiten inte med säkerhet är din vän.

Så är det även med den goda viljan. Det finns ingen garanti för att den som har goda avsikter eller säger sig vilja väl också gör väl med sina gärningar. När vargen erbjuder sig att rycka upp dig ur skiten gäller det att vara på sin vakt. När vargen tar formen av självutnämnda världsförbättrare som propsar på att du ska leva ditt liv på ett visst sätt för det är ett gott sätt att leva, då gäller det att se upp. Särskilt om denna goda vilja uttrycks av en organisation som säger sig ha samvete om något annan än dig, exempelvis naturen, miljön, landets industri och arbetstillfällen, välfärdssamhället eller något annat. När de erbjuder dig ett avtal som du inte kan säga nej till, vet du vem som har mest att förlora. När du inte ens blir tillfrågad utan bara beordrad i det allmänna bästas namn, då vet du att bor i Sverige och EU.

På så sätt gör sig försiktighetsprincipen och den goda viljan till frihetens och demokratins fiender. Av alla sätt att fördärva frihet och demokrati är dessa de kanske allra mest försåtliga.

 

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.