Vem vaktar väktaren?

Det urgamla dilemmat för alla samhällen. I Sverige läggs allt mer myndighetsutövning, tillsyn ut på entreprenad till privata företag. Dessa blir så kallat ackrediterade och kontrollerar andra licensierade företag och deras arbete. Här finns en stor risk för såväl vänskapskorruption som vanlig pekuniär korruption.
Dessutom flyttas makten, väkteriet, myndighetens verksamhet ytterligare ett steg bort från folket. Det rimliga vore istället att myndigheterna och chefstjänstemännen demokratiutsattes. Det vill säga att de blir föremål konkurrens i allmänna val. De myndigheter (personer) som inte sköter sitt uppdrag i allmänhetens tjänst blir bortröstade. Vi får en möjlighet att via offentlighetsprincipen och en förhoppningsvis aktiv och fri press möjlighet till insyn i vad de håller på med. Vi får åtminstone en liten chans att se hur de vaktar våra intressen.

Några exempel. Polisen tar inte på sig att kontrollera att ett ärvt vapen är lagligt. De kräver istället in intyg från en godkänd vapenhandlare. Kommer du till polisstationen med bössan är det risk att polisen skjuter på dig.
Den kommunala miljömyndigheten besiktar inte ditt avlopp när du anlägger nytt eller gör förändringar. De kräver ett intyg från licensierad rörfirma eller liknande.
Det finns liknande områden där den reella kontrollfunktionen outsorcats till företag i den bransch som skall kontrolleras. Att det öppnar för vänskapskorruption, skarp korruption eller maffiaverksamhet säger sig självt. Att det minskar öppenhet och demokratisk insyn framgår väl också med tydlighet.

Den enda garanten för att väktaren blir övervakad är att allmänheten via offentlighetsprincipen har insyn och har möjlighet att avlägsna väktaren i allmänna val om denne för fel. Dagens tilltagande ousorcing går i helt fel riktning.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.