Bondens livsgärning är att förändra naturen så att den passar bondens önskan. Den som tror något annnat har inte förstått sig på växtodlingens eller bönders villkor. Den som tror att jordbruk kan centralstyras så att bönder levererar något diffust miljömål efter modets nycker och på tvärs mot bondens önskan har inte förstått bönders drivkraft. För att förtydliga, bönder må uppfattas som bundna till marken, men i sin egen verksamhet är ett av de viktigaste inslagen den frihet de känner i att sköta sin egendom efter eget huvud. Ledordet är alltså frihet.
Det finns de som tror att människan kan leva i städer utan att påverka eller förändra naturen utanför städerna. Den som har minsta kunskap om var mat och råvaror kommer ifrån, begriper naturligtvis hur felaktiga sådana föreställningar är.
Det finns även de som hävdar att så kallade ursprungsbefolkningar inte påverkar eller förändrar naturen. Inget kan vara mer fel. Vi vet idag att även de mest primitiva nomadiserande samlare – jägare så att säga passar på att förändra naturen där de går fram. Så att den ska vara lite mer till människans fördel nästa gång man passerar. Deras nomadiserande är i praktiken ett växelbruk.
Den moderna storstadsmänniskans benägenhet att hysa åsikter om hur bönder och annan landsbygdsbefolkning lever sina liv, tolkar jag som en frustration över sin egen ofrihet. De försöker må bättre genom att göra sitt problem till någon annans. Inte särskilt varken sympatiskt eller demokratiskt.