Den IPCC stödda forskningen går på det ena bakslaget efter det andra. De beslås med lögner, de gör självmål med sina konspirationer avslöjade i climategate, verkligheten går emot deras teorier, även deras modeller avslöjas som falsk matematik.
Inga vanliga människor tror längre på klimathotet. De enda som inte klarar av att ta till sig sanningen är de inom msm och offentlig förvaltning som är beroende av klimathotet för sin inkomst.
Därtill kommer den oheliga alliansen mellan extremistiska påtryckarorganisationer som WWF och big business som ser chansen till stora förjänster när all gammal ”klimatfarlig” utrustning ska bytas ut och påtryckarna utfärdar fribreven.
Rundgången, tumskruven eller tvångsmekanismen, välj själv vad du vill kalla det, fungerar som följer:
1. Påtryckarna larmar och ikläder sig världens samvete.
2. Media plockar upp larmet och frågar när de ansvariga ska agera.
3. Big business ser affärsmöjligheter och kommer med nya produkter och krav på lagskydd för sin produkt. Man kräver också lagstiftning för att tvinga marknaden att skrota den gamla utrsutningen och börja använda den nya. Skyddad verkstad i hägnet av klimathot.
4. Myndigheterna vill inte se overksamma ut. De ger forskningsanslag till dem som finner stöd för tvingande lagstiftning. De biträder big business begäran om lagstiftning för att tvinga de nya produkterna ut på marknaden. De legitimerar påtryckarorganisationerna som sanningssägare och kontrollanter.
5. Påtryckarorganisationerna ger ut fribrev till de forskare, företag, myndigheter och media som dansar efter deras pipa. Så går hela cirkusen runt, runt.
Om någon försöker klämma sig in i cirkulationen för att stoppa den och rädda demokratin, friheten, forskningen eller marknadseknomin så kopplar sig cirkusen bara förbi eller knuffar ut de obehagliga dissidenterna. Medborgarna ser med förundran hur samhällets alla stöttepelare kastar sig in i en dödsspiral av lögner, svek och bedrägeri.
RSS – inlägg