Naturelitens annektering av andras egendom

Det finns ett gäng naturintresserade människor som är lite mer avancerade i sitt intresse än genomsnittet. När de ska klassificeras i statistiska termer brukar de kallas för natureliten. De kan vara fågelskådare, naturfilmare, “vildmarks”-campare eller annat.
Gemensamt för dem alla är dock att de söker en exklusivitet i sin naturupplevelse. Det som är exklusivt är alltid i någon mening även exkluderande. Det utesluter eller utestänger det ordinära och de vanliga, till exempel de vanliga naturintresserade. Natureliten har inget emot detta. Tvärtom de älskar när de aktivt får utestänga andra från samma upplevelser och sedan kan de sitta i finmedia och berätta om sina storslagna äventyr.
Det är ytterst sällsynt att denna naturelit äger någon egen mark. De är helt beroende av att få nyttja andras. Gratis, naturligtvis. För är det belagt med inträde så är det allmänt känt att det är sevärt, var det finns, hur man tar sig dit och så vidare. Därmed är all exklusivitet borta.
Därför gillar de statlig mark, reservat och privat mark med brukandehinder. Den är liksom deras utan att det kostar dem något. Vill man slippa barnfamiljer och skräniga tonåringar så ska man leta efter en naturtyp som inte är lättillgänglig, inte erbjuder vykortsvackra vyer och inte har ett romantiskt skimmer. Här är nog våtmarker den ultimata naturtypen för natureliten. Där är besvärligt att gå, ingen torr och bekväm sittplats, ofta sly och annan tät växtlighet, alltid insekter och andra kryp i mängder. Artrikedomen är stor, så man kan lätt finna sin egen naturelitnisch.
Med naturelitens egoistiska konfiskatoriska logik blir våtmarker den viktigaste naturtypen att bevara och heslt återskapa, även där den inte funnits. Därför är våtmarker idag heliga. De får inte dikas ut längre. Marker som på grund av vanskötsel blir fuktigare får brukandeförbud. Natureliten nöjer sig inte förrän hela Sverige är en enda stor våtmark, exklusivt för deras självtillfredsställelse.
Äganderätt, brukanderätt, avkastning, naturresurs, livsmedelsförsörjning och råvaruproduktion, allt detta får stryka på foten för deras självgodhet.

This entry was posted in Äganderätt and tagged , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.