Ödmjukhet är en dygd

Den motsvarande synden är högmod. Jag ska försöka vara ödmjuk i detta inlägg. Redan Herakleitos visste, med sitt ”Panta Rei”, att allt är förändring. När det gäller naturen har detta bekräftats vetenskapligt av Darwin. Genom åren har filosofer diskuterat fram och tillbaks om individens rättigheter gentemot kollektivets. Undan för undan har envälde, slaveri och livegenskap ersatts av demokrati och medborgerliga rättigheter. De grundläggande moderna principerna kan sägas ha fått sin början med Montesqieu, fått sitt första förverkligande med den Amerikanska oavhängighetsförklaringen och konstitutionen, förklarats utförligt av Mill och befästs med allmän och lika rösträtt samt apartheids avskaffande.

Men det finns motkrafter. Det finns de som anser att vitsen med demokrati är att man kan bortse från minoriteten. Att majoriteten konstitutionellt har enväldes rätt. En sådan filosofi erkänner naturligtvis inte individens rätt att slippa kollektivets tvång. Den tillerkänner inte heller individen förnuft och insikt nog för att själv forma sin tillvaro. Svensk socialdemokrati är en av de politiska organisationer som av och till underkänner individens rätt.
En annan är miljöpartiet och de så kallade gröna rörelserna. De går ofta ännu längre. De anser ofta att det är samhällets, alltså kollektivets, skyldighet att bevara status quo i naturen. Denna ståndpunkt lämnar inget utrymme för individen att förändra något på eget initiativ, inte ens med sin egen egendom. Det är inte heller självklart inom denna ideologi att erkänna rätten till egendom.

Jag må ha många fel och brister, en del hyser jag viss insikt om, men jag kan inte begripa varför dessa kollektivistiska tvångsideologier får så många anhängare som de faktiskt gör. Det känns inte som om de har rätt i sak. Har jag rätt i detta antagande, måste deras framgångar bero på att vi som faktiskt har rätt är för dåliga på att förklara.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ödmjukhet är en dygd

  1. B-J Bjurling skriver:

    Individ mot kollektiv, naturrätt mot rättspositivism, objektivism mot nihilism, konsekvensetik mot rättighetsetik…
    Idehistorikern Susanna Dodillit har jämfört svenskarnas och tyskarnas förhållande till staten: ”I Sverige accepterar vi att staten sätter normen för vårt agerande. Vi litar på staten. I Tyskland köper man inte det, vis av erfarenheten att staten kan missbruka sin makt. Den Tyska staten ska inte blanda sig i människors liv. … Men Sverige har inte svikit sin befolkning på samma sätt som Tyskland gjort och därför ger svenskarna staten ett stort ansvar för normbildningen.”
    I den tid då (Väst)Tyskland fick världens mest demokratiska konstitution och då FN på naturrättens grund formulerade förklaringen om de mänskliga rättigheterna härskade rättspositivismen oinskränkt i Sverige… och gör väl så fortfarande…
    Begrunda följande ord av Hedenius: ”Finns det en frihet, som är så dyrbar, att jag inte ens skulle vilja köpa mänsklighetens fortsatta existens till priset av denna frihets förlust? Jag vet inte. Men denna fråga måste man kunna svara ja på för att i tanken kunna sätta en absolut gräns för statens ingripande i privatlivet. Annars blir allting avvägningsfrågor.”
    Den logiska konsekvensen av Hedenius demokratisyn blir ju lagstiftning som i sin tur tvingar t.ex. en Gabriel Walldén i förra Land Lantbruk konstatera: ”Jag tycker inte att staten ska fatta beslut åt mig vilken mat jag ska äta.”
    Socialister och miljöpartister har två gånger gått till val på att förbjuda pälsdjursfarmning och i veckan läste vi om Birgitta Ohlssons stollemotion om beteskrav för tjurar och grisar (som hade förordats av folkpartiets styrelse!).
    Där har vi alltså två exempel på hur en stat skulle kunna förbjuda bruket av vissa klädesplagg eller tvinga oss alla att bli vegetarianer… i ”den goda viljans” namn.
    Men trots att vi lever i ett rättspositivistiskt mörker har vi ju ändå formuleringar i regeringsformen som: ”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. … Det allmänna skall … värna den enskildes privatliv och familjeliv.”
    Frihet. Värdighet. Privatliv.
    Att det ska behövas krigsdeltagande för att folk ska förstå, och orden få mening.

    • mats skriver:

      Ett bra inlägg B-J!
      Särskilt det där sista har jag undrat över många gånger. Är det så att det gått för lång tid sedan svenskarna upplevde krig på riktigt för att vi ska på allvar ska förstå och uppskatta frihetens värde?
      Det är ju skrämmande om det skulle vara på det viset.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Vi är inte ensamma om diskussionerna kring ”människan” och vad hon skall ”användas” till enligt somliga.
    http://www.foxbusiness.com/on-air/freedom-watch/index.html#/v/1251774217001/great-myths-of-the-great-depression/?playlist_id=158146

    ”Take a listen” som ”the Judge” säger.
    Hälsn/ S af Ugglas

    • mats skriver:

      Tänkvärt!
      Tråkigt dock att Europa och USA inte kan ha samma definition/tolkning av ordet liberalism. Det gör det mycket svårare att samstämmigt sprida frihetens budskap på båda sidor Atlanten.

Kommentarer inaktiverade.