Den klassiska demokratin har som grundval att varje medborgare har en röst vardera. Endast människor kan vara medborgare.
Intrinsikalismen är en en politisk filosofi som lite förenklat anser att varje art ska ha en röst i demokratin. Men eftersom bara människor röstar så får den människa som lyckas samla fullmakter från så många arter som möjligt störst makt. Nu är det ju ingen som vet vad andra arter tycker om nånting, eller ens om de tycker lika inom arten. Därför gäller det för intrinsikalisterna att göra sig till tolk för sina totemarter. Helst så många som möjligt.
På det viset liknar intrinsikalismen också religion. Bibeln och Koranen finns där som guds ord och rättesnöre för de rättrogna som kan läsa. Men det självutnämnda prästerskapet har tolkningsföreträde.
Självklart är intrinsikalismen en härskarteknik som går ut på att tvinga eller lura motståndaren att inta en position som denne inte kan försvara med sin egen filosofi. Istället tvingas motståndaren utifrån argumentationens inneboende logik försvara intrinsikalismen. För att komma ur denna fälla gäller det för den som företräder den antropocentriska ståndpunkten att underkänna intrinsikalismens axiom att vi har en skyldighet att skydda alla andra arter. Det är så det frihetliga, liberala, demokratiska samhället upprätthålls.
Intrinsikalismen har nu letat sig in i vår demokrati, i våra förvaltningar, i vårt utbildningsväsende så totalt att den undgår upptäckt. Inte ens de som är teoretiskt underkunniga om intrinsikalismens existens verkar inse att de är omgivna av den. Den har utvecklats till den perfekta parasiten.
Vid varje ärende som på minsta sätt berör natur finns den där, den underförstådda skyldigheten att sätta naturen före människan. Ingen vågar eller tycks ha kunskap tilräckligt för att ifrågasätta denna påstådda skyldighet. Skulle någon drista sig att fråga så räcker med att någon ur prästerskapet blänger lite indignerat, så instämmer hela församlingen mumlande att visst är vi skyldiga. Mea culpa!
Den antropocentriska ståndpunkten är övergiven. Utan strid har medborgarna i de demokratiska samhällena tubbats att lämna ifrån sig makten. Människan kan inte vinna en demokratisk omröstning i en intrinsikalistisk samhällsordning.
När ska vi få en ny Freddan som skanderande kan sjunga: Sådan är intrinsikalismen, ingen hör medborgar’ns bön. Det är småkrypens paradis men, ingen hör medborgar’ns bön!
Kristallklart, men säkert inte så lätt att få medborgaren att förstå innebörden och konsekvenserna av. Som sagt det är ju ett ”makttillhygge” tillgängligt för alla men fullständigt livsfarligt när det missbrukas. Ansvaret står inte i proportion till tillgreppet.
Det är ju obefintligt.
Intrinsikalismen kan väl jämföras med det orwellska nyspråket. Det är ju konstruerat för att vanliga medborgare inte ska begripa vad som menas och absolut inte att de blir lurade.
Mats
Jo du har aldeles rätt jag känner ett visst behov av att diskutera även denna artikel från dig.
När man kommer till frågan om intrisikala naturvärden så är det inte rakt av så att de faktiskt är värden som ska bevaras endast för sin egen del. Dagens svenska naturvårdspolitik färgas allt mer av att naturen ska ha ett värde för människan även om detta då inbegriper upplevelsen av det som du benämner som intrisikala värden, men det blir ju precis som du säger i stället instrumentella värden.
Jag tror att du övertolkar vidden hur genomsyrat det byråkratiska naturvårdssverige är av intrisikalismen. Den finns men inte alls i samma utsträckning som för 30-40 år sedan då man på allvar talade om behovet av att skydda den örörda naturen från människan. Ser du till hantering av naturresurser (de biologiska då) så har vi fram till i dag haft en ganska tydlig inriktning mot de antropocentriska värdena.
Ser man till resultaten av riksskogstaxeringen så är det väldigt tydligt att de stora skogliga biologiska värdena försvann från majoriteten av skogsmarken fram till början av 1900-talet. I odlingsmarkerna så hade man en liknande utveckling från det att skiftesreformerna tog sin början på 1700-talet men som accellerarade i och med mekaniseringen och intensifieringen av jordbruket efter andra världskriget, senare ledde denna utveckling ju också till en koncentrering i de högproduktiva områdena med nedläggning i övriga (där båda effekterna är negativa för biologiska värden).
Sett till Sverige som helhet så finns det över huvud taget utrymme för ett intrisikalistiskt förhållningssätt till naturen på väldigt liten areal eftersom vi faktiskt påverkar i princip all mark i dag. Det handlar i grund och botten inte om att skydda alla andra arter utan att bevara möjligheterna för fungerande ekosystem, dvs möjligheten för arter dels att existera men också för evolutionen att ha sin gång.
Jag anser visserligen att den biologiska mångfalden har intrisikala värden, men det är inte ens på ett filosofiskt plan lätt att särskilja dessa från instrumentella värden. Jag ska försöka, den intrisikala komponenten ligger i att jag ser det som förödande om människan skulle vara upphovet till att antropocen skulle vara stoppunkten för så många organismer som utvecklats genom historien för att nå hit. Även om det ofta förs den tämligen ointressanta diskussionen om hur många arter som människan utrotat globalt och man kommer fram till att det är ju inte så farligt. Så finns det gigantiska områden där människan utrotat väldigt många arter regionalt och nationellt. Där det ändå finns kvar hög artrikedom är ofta i områden som inte varit lönsamma att bruka rationellt …. ännu. Desa anser jag vara värda att bevara.
Men det finns också alla de värden som är kopplade till människan till en hög artrikedom, för utom de etiska och estetiska så tillkommer ekonomiska idag och framtiden plus alla dessa värden för kommande generationer.
Vänder man på resonemanget så är det i mina ögon minst lika absurt att ha ett strikt antropocentriskt förhållningssätt till dessa naturvärden och resurser som du tycker att det är att ha ett intrisikalt.
Ett av det största problemen jag har med ditt resonemang är att det är väldigt svårt att särskilja det antropocentriska från det egocentriska förhållningssättet. Det som är bäst för dig behöver ju inte nödvändigtvis vara bäst för mänskligheten. Att du inte accepterar att DIN mark måste användas för skydda exempelvis biologisk mångfald på ett annat sätt än det som du anser är bäst (om du nu alls har den biten för ögonen, men det verkar du ju egentligen ha) är inte samma sak som att alla naturvårdsbyråkrater har en intrisikal syn på biologisk mångfald. Här kommer vi inte att komma överens eftersom vi har en ganska skild syn olika värden.
I grund och botten så har jag en känsla av att du bygger en halmgubbe med hela intrisikalismköret för att bättre kunna bekämpa bristerna i äganderätten som du ser det. Sedan kan du visst ha både en och flera poänger i att det finns brister i systemet och lagstiftningen bakom hur exempelvis områdesskydd och bevarande av biologisk mångfald hanteras i praktiken. Men som jag ser det så leder ditt resonemang till en oönskad polarisering av hela frågan när du jämställer bevarande av naturvärden med religion eftersom det då i grunden inte finns någon egentlig framtida lösning utan endast konflikt och möjligen konflikthantering. Dessutom anser jag att en strikt antropocentrisk livåskådning i detta fallet ligger närmare den religiösa (åtminstone de religioner som anser att Gud satte människan till jorden för att styra över de andra arterna…. som guds avbild) än vad den som ger vissa intrisikala värden till annat än människans existens.
Ditt resonemang bejakar intrinsikalismen, vare sig du vet det eller inte. Jag ser det som om du försöker med en fint som man på schackspråk tror jag skulle kalla gaffelmatt. Du följer mallen för hur man planterar intrinsikalismen som mall eller axiom. Du gillrar fällan att ställa mig schack med principfrågan om jag inte kan se något värde i att skydda naturen? Om jag då upphäver schackläget genom att ställa mitt enda försvar, min egen position ivägen, då står du redo att att säga schack-matt genom nästa fråga ur en annan vinkel, nämligen: Så du är inte beredd att försvara människans frihet och de demokratiska värdena? Då har jag endast valet bli besegrad genom att välja att falla på försvaret av naturvärden eller försvaret av människovärdet. Du vinner.
Man kan även, med ett modernt språkbruk kalla denna gaffelmatt för en halmgubbe som intrinsikalisterna uppfunnit och smugit in likt en trojansk häst.
Därför erkänner jag aldrig att naturvärdena står över människovärdet. Därför hävdar jag att äganderätten, med sina fel och brister, trots allt är en bättre ordning än centralstyrning, femårsplaner eller vad du vill.
Du må kalla mig egoist, but then, I’m not the only one!
Mats
Du ser spöken där dom inte finns.
Jag funderade ett tag på att gillra en fälla, med gaffelmatt som resultat på spåret antropocentrism/egoism men insåg att den matchen skulle vi nog inte föra till matt i ett sånt här forum i vilket fall som helst.
Att du är egoist och dessutom inte ensam är kanske precis det om är problemet i den här frågan.
Märk väl att jag (eller några byråkrater jag känner) hävdar inte att allt har lika värde som människan men dock ett värde (även ett egenvärde) som bör/ska bevaras. Ibland på bekostnad av andra allmänna eller enskilda värden. Men så är det ju när man ställer olika värden mot varandra.
Så jag hävdar fortfarande att det enda du åstadkommer är en polarisering, men det kan ju beror på att du ställt så långt in i det antropocentriska hörnet att det blir svårt att kika ut.
Men jag ställer ändå ett par kompletterande frågor för att bättre försöka förstå hur du tänker (jag begriper det nämligen inte fullt ut nu). Finns det någon situation där exempelvis naturvärden skulle kunna få dig att kompromissa en smula med dina egna värden/människovärdet. Finns det någon situation där andra människors värdering av naturvärden skulle få dig att göra motsvarande kompromiss.
Så var pjäserna på brädet igen ;).
På min egen mark månar jag om de naturvärden jag uppskattar mest. Det innebär exempelvis en kompromiss med ekonomin, där ekonomin faktiskt sällan vinner. Jag känner flera privata markägare som gör kompromisser på liknande sätt.
Jag kompromissar även med min hustru (annan människa) om vilka naturvärden vi ska bejaka och vilka vi ska ändra.
Jag är också beredd att lyssna med mina grannar och kompromissa med dem. I synnerhet där våra marker är nära varandra.
Om någon vill resonera med mig om naturvärden och uppmana mig att väga in den ena eller andra aspekten, är jag beredd att lyssna. Om någon försöker diktera vad jag måste göra mot min egen vilja och övertygelse blir jag inte lika medgörlig.
Detta kan väl inte vara svårt att förstå?
Snyggt Mats
Du tog udden av alla mina argument, nä det är inte alls konstigt att förstå.
Det finns ofta en del av mig som undrar om man inte skulle nå längre inom naturvården om vi helt styrde in på att skydda mark som staten äger och sedan i huvudsak arbeta på det sätt som vi gör inom Åtgärdsprogram för hotade arter och biotoper.
Eftersom du är så insatt så antar jag att du vet vad det går ut på men jag gör en snabb sammanfattning i alla fall. Arbetsstättet är sådant att man tar kontakt med markägare (utanför skyddade områden) och diskturerar/kommer med förslag på hur man bäst tillvaratar värdena. Fram till för 3 år sedan fanns det dessutom en skysst budget för genomförande som markägaren kunde få för att utföra åtgärderna på sin egen mark (eller ta in en konsult eller acceptera att Lst gjorde detta). Sedan kopplar man även uppföljning, dvs ser efter om det blev så bra som man trodde, om inte så kollar man med markägaren om det är ok att prova på något annat sätt.
Tyvärr så har regeringens fokus på att nå arealmålet inom Levande skogar inneburit att detta possitiva och ganska framgångsrika arbetssätt skalats ned med nästan 70% sedan 2008. Till saken hör att det finns inga tvingande eller bindande styrmedel inom ÅGP endast stimulerande.
Av principiella (politiska) skäl föredrar jag frivilliga (självvalda) åtgärder. Jag förordar även att man betalar själv, inga snedvridande bidrag eller straffavgifter.
Tyckte väl nästan att det lät för bra för att vara sant tidigare ;).
Nåja jag avsåg inga snedvridna bidrag eller straffavgifter. Endast ersättning motsvarande kostnader för att bevara värdefull natur på den egna marken. Ett enkelt avtal, thats it.
I vilket fall som helst får du ha en trevlig helg Mats, nu ägnar jag resten av min åt barnen.
Ja, du skulle ju bli arbetslös om ingen myndighet behövde vara med och administrera.
Ha en trevlig helg själv!
Japp.
Mats skriver som om allt vore logiska resonemang från hans sida, men visst finns det källor att hänvisa till, ifall någon skulle tvivla.
Jörn Donners karakteristik av svenskarna: ”Alla påstår sig försvara någon annan grupps intressen. Ingen påstår sig försvara sina egna.” (Sverigeboken)
Nu talar vi alltså om livsåskådningar eller värdeteori. Rent principiellt finns det bara tre olika värden som en människa kan sätta högst: människan (antropocentrism), gud (teocentrism) eller livet (eko- eller biocentrism)= det Mats kallar intrinsikalism.
(Se t.ex. Bråkenhielm: Människan i världen.)
Ett annat vanligt sätt att resonera inom samhällsteorin är att kontrastera individualistiska system mot kollektivistiska där poängen då normalt är att alla värdesystem som förordar kollektivet eller kollektiva värden på individens bekostnad är klockrent fascistiska. Nationalism, rasism, kommunism, islamism etc. Givetvis hör ”intrinsikalism” till den kollektivistiska högen.
Se t.ex. http://www.equil.net/?p=419 (Henrik Sundholm – Den ondskefulla ekocentrismen).
För tydlighets skull borde vi kanske påpeka att det finns ett betydligt vanligare begrepp på svenska: egenvärde. Det har ju gjorts några undersökningar på hur vanlig egenvärdestron är som sätter siffror på det Mats beskriver, men de undersökningar jag känner till är nu rätt gamla…
I en undersökning från 1986 (Uppsala universitet, teol. inst.) svarade 70% att naturen har ett ”egenvärde”. Och om ni tror att siffrorna illustrerar urbaniserade svenskars natursyn kan ni fundera på den undersökning från år 2000 på anställda i svenska husdjursföreningar där 77% ansåg att husdjur har ”egenvärde”!? Här talar vi alltså om personer som väl samtliga torde vara utbildade på svenska lantbruksskolor! Anser man alltså att djur och natur har ”egenvärde” så ligger det förstås nära till hands att också hävda att djur och natur har rättigheter. I själva verket ansåg 81% av husdjursteknikerna att husdjuren hade rättigheter! (Anna Olofsson och Björn Fjaestad: Svenskarnas syn på de areella näringarna, 2003, s 16-17, finns på nätet.)
I bakgrunden lurar förstås den gamla moralfilosofiska kontrasten mellan altruistisk och egoistisk moral. ”Det verkar vara mer sympatiskt att säga att alla har lika värde” som en intervjuperson träffsäkert påpekar i Anders Jeffners ”Djur och människor” 1992. Samt, som ju Mats otaliga gånger påpekat, föreställningen om att den orörda naturen befinner sig i någon slags balans eller harmoni, som bör bevaras.
Enligt en SIFO- undersökning 1997 instämde 95% i påståendet ”Vi måste se till att vi inte rubbar balansen i naturen”. (Uddenberg (red.): Det givna och det föränderliga.)
Detta är ju en ”teleologisk” verklighetsuppfattning som vetenskapsvärldens ekologer lämnat för länge sedan, men som sagt, det har ju heller inget med vetenskap att göra, det är ren tro och vidskepelse och livsåskådning.
Se gärna även:
http://danne-nordling.blogspot.com/2010/03/ekologisk-religion-krossar-det-oppna.html
Men vad menar du, Mats med att intrisikalismens motståndare ”utifrån argumentationens inneboende logik” tvingas försvara intrinsikalismen? Kan du utveckla det?
Tack B-J, för en fin sammanställning av forskning på området, även om relevans och validitet för en del av dem kan ifrågasättas. Men så ser det teoretiska läget ut på våra lärosäten.
Jag har bland annat läst miljövetenskap på universitet och där var det uttalat från kursledaren att den intrinsikala synen på miljö var den enda godkända medan den antropocentriska var underkänd, passé, historia.
Helt klart står vi här vid en ny, eller nygammal, front i kriget mellan kollektivism och individualism.
Jag tror att jag har gett ett förklarande exempel med min schackanalogi i mitt svar till Måns B här nedan, angående din fråga om ”argumentationens inneboende logik”.
Eftersom Strix länkar och eftersom portalen inte är direkt lättöverskådlig kan det för nytillkomna läsare vara värt att påpeka att detta bara var den senaste posten i en liten intrinsikalismsvit. Skriv in ”intrinsikalism” i sökfunktionen.
Tack, ett bra påpekande.
Jag är ingen hejare på datorer, men länkar ska jag klara av.