Två moderater, Bengt-Anders Johansson och Lars Hjälmered, skriver på insändarsidan i Skogsland nr 46, och förmodligen i andra tidningar, om förvaltning av vilt. De föreslår en helhetssyn i frågan, inkluderande ”biologiska, näringsmässiga, socioekonomiska och jaktmässiga intressen”.
De lägger särskild vikt vid det nya modeordet i all debatt om naturmiljö, ekosystem. De menar att ekosystemansatsen är viktig för att skydda och återställa ekosystemens funktion. Det låter inte som om de riktigt vet vad de talar om. Verklighetens ständigt pågående förändring, till exempel. Men de är mycket måna om att få stifta nya lagar och lovar återkomma med konkreta förslag innan Jul.
När moderater i sammanhang som detta, viltvård och jakt, inte med ett enda ord nämner äganderätten, då blir de svåra att skilja från socialisterna. Är det okunnighet, ett förbiseende, eller rent av ett medvetet val att inte på minsta sätt låta texten återspegla det faktum att jakträtten är så intimt förknippad med äganderätten att den inte kan skiljas från den? Man kan arrendera ut jakten eller på andra sätt låta andra jaga på marken under kortare eller längre tid. Men ägandet av jakträtten sammanfaller helt med ägandet av marken. Nog vore det väl en märklig ordning att börja göra förändringar i viltvården utan att ha markägarna med sig?
Man diskuterar behandlar bara andras egendom men vad gör man när man inte har någon annas egendom att fokusera handlingarna mot?
Alla dessa naturreservat som ursprungligen till stor del varit enskild egendom uppvisar i stora delar totalt förfall.
Ja, kontrasten är stor till jägmästare Sverker Lindéns insändare i Land Lantbruk samma vecka.