En principiell vattendelare

EU-kommissionen verkar ta sig själv på allt större allvar och medborgarnas frihet och skäliga villkor på allt mindre. De inser inte heller att man i samspelet med naturen i Europa inte kan kräva samma uppträdande överallt, helt enklet för att naturen ser så olika ut, men också för att folkmängd och andra variabler är olika.

Nu tolkar de vattendirektivet så att alla ska betala för att de använder vatten, även de som har egen brunn. Förutom att svenska förhållanden skiljer sig markant från exempelvis sicillianska på flera punkter, så finns också frågan om vad äganderätten har för betydelse i ett europeiskt samordningsprojekt. Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som kan sägas vara en del i en europeisk grundlag, säger att skyddet för det enskilda ägandet ska respekteras. Med vilken rätt kräver kommissionen att eget uttag av vatten ska beskattas? Vilken domstol ska kunna ta kommissionen i örat om de överskrider sina befogenheter?
Den klassiska frågan från antiken återkommer ständigt, vem vaktar väktaren? I ett samhälle med allt fler lagar och regleringar, hur ska medborgarens frihet och rättigheter garanteras? De små stegens tyranni blir snabbare verklighet än de löften som ställs ut om välfärd och medborgarens bästa.

Om en svensk förbrukar 500 liter vatten per dag så gör det ingen skillnad i vår natur. Men om sicilianaren gör det så vore det katastrof. Som exempel, med reservation för nivån, inte principen. Problemet uppstår ofta när lagstiftaren i toppen vill detaljreglera och allt ska vara lika för alla. Men det fungerar inte att Bryssel bestämmer si och så många liter, lika för hela Europa.
Däremot om de bestämmer en princip om fritt uttag intill den gräns då det ger skador och överlåter till lokal myndighet att bestämma var den nivån är, då kan det fungera. Men det får inte resultera i en mängd myndighetsnivåer med en massa småpåvar som alla ska sätta sin prägel på besluten. Subsidiaritetsprincipen har fortfarande mycket kvar att bevisa innan den kan sägas fungera.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på En principiell vattendelare

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Hur skall man få en skattefinansierad politiker att föstå innebörden i Dina utmärkta analyser när för dem varken vatten eller pengar betyder något utan deras enda måttstock är antalet röster och en taburett? (pall)

    • mats skriver:

      Ja, tänk om jag hade ett svar på det. Anledningen till att jag skriver är att jag hoppas bli läst och att inspirera till eget tänkande och resonemang med andra. Att droppen ska urholka stenen.

Kommentarer är stängda.