Över hela landet ropar folket efter fiber för sin internetuppkoppling. EU, staten och kommuner lovar att hjälpa till med bidrag om man bygger på ett visst sätt. Det gäller alla områden där det inte är kommersiellt attraktivt att bygga, mestadels ren landsbygd. Normalpriset för den enskilde ligger på 20000 kr och uppåt beroende på lokala förhållanden. Då är bidraget vanligtvis nästan lika stort.
Den största kostnaden för förläggning är själva grävningen, oftast mer än vad fiber, rör och inkoppling kostar. I många byar finns all utrustning för att gräva, kunskap och lokalkännedom likaså. Med lite god vilja och ideellt arbete för en gemensam angelägenhet, skulle man kunna få ner fiber i backen för en kostnad av ett par tusenlappar per abonnent.
Men det går inte. För staten, myndigheterna, alla dessa kontrollanter och övervakare måste ha sin del av kakan och rättfärdiga sin existens. Så kraven för att för att få bidrag blir sådana att det i normalfallet inte går att göra jobbet själv. Dessutom splittras opinionen i bygden, för en del blir så rädda för överheten och några så sugna på bidraget att de inte kan se klart vad efterlydnaden och bidragssuget verkligen kostar.
I slutänden betalar vi allihop för hela anläggningen via skattsedeln och sedan betalar vi en gång till med egna pengar. I praktiken har vi fått mindre än halva värdet av vår investering, eftersom de pengar vi betalat i onödan hade vi kunnat använda själva till andra väl valda förbättringar i vår vardag. I förlängningen blir välståndsökning och samhällsnytta suboptimerad eftersom pengarna inte hamnar där de gör bäst nytta.
Samma resonemang kan anföras angående de nya kraven på infiltration i mark för enskilda avlopp. För att få göra det måste man vara godkänd entreprenör hos kommunen. Då måste man ha gått en kurs och kommunen kan lägga till ytterligare krav för att man ska bli godkänd. Det finns endast en utbidlningsgivare, Maskinentreprenörernas förening, monopol för en part alltså. Det blir en sluten marknad där priserna rakar i höjden. Hur stämmer det med EU:s fria rörlighet?
Att anlägga en markbädd är inte svårt. Naturvårdsverket (NNV) har en utmärkt beskrvining på hur man ska göra. Varje läskunnig normalbegåvad person kan följa den och göra allting rätt.
Men staten vill inte riskera att några ekonomiska röresler i samhället hamnar under deras radar, utanför deras giriga fingrar och går deras näsa förbi. Allt ska vara vitt och väl redovisat så att det är enkelt för staten att se hur mycket den kan ta för sig.
Trots att välståndsökning med svarta pengar också är välståndsökning, egentligen. Men staten vill helst inte ens acceptera den grå välståndsökning som blir resutlatet av att man gör jobbet själv. Den gamla tokskatten på egen ved som togs bort för flera år sedan är väl paradexemplet på sossestatens inblandning i privata affärer. Tro inte att de borgerliga partierna är nämnvärt bättre. Momsen är en sådan hämsko på välståndsutvecklingen som alla finansministrar älskar. Vart tog moderaternas kritiska argument om utvecklingshämmande skattekilar vägen?
En liten del men nog så betydelsfull, i ett nötskal! Mycket klargörande och koncist.