Ibland är jag riktigt trögtänkt. Jag har ju för länge sedan genomskådat att det finns människor i alla upptänkliga organisationer som inte bryr sig om ifall klimathotet är verkligt eller inte, det viktiga är att tjäna pengar på det så länge man kan. Jag försökte för något år sedan att informera den lokala LRF-ordföranden om faran med att ge sig hän klimatalarmismen. För säkerhets skull skickade jag ett tiotal A4-sidor med mina då bästa argument mot AGW. Av det kortfattade svaret förstod jag att mitt engagemang inte var välkommet.
Jag har inte kunnat förstå att bondeorganisationer och forskare på lantbrukssidan förfasat sig över en gnutta mer fotosyntesvänligt CO2 i atmosfären. Jag har inte kunnat förstå varför naturintresseföreningar ser en fara i att naturen förändras, de ska ju kunna sin Darwin och veta att den ständigt gör det. Att myndigheter och politiker tagit till sig ett budskap som har potential att ge dem mer makt, det har aldrig förvånat mig.
Men så, häromdagen när vi i kommentarerna till ett par artiklar jag skrivit här på blogen diskuterade ekosystemtjänster trillade poletten ner. En av EST är preservation. Svenska naturintresseföreningar är alltså uteslutande preservationister, bevarare, rädda för förändring. Dessutom har de så klart ett egenintresse av makt och pengar.
En nytillkommen EST är det vanliga produktionsbruket av marken, primärproduktionen. Jordbruks- och skogsbruksintressen har alltså ingått något slags samförstånd med naturintresseföreningarna om att inte störa varandras ekonomiska intressen. De olika certifieringar och andra ”kvalitetsstämplar” som finns på marknaden skvallrar om en väl etablerad kontakt.
Tillsammans med den redan väl etablerade och av mig och andra demokrater kritiserade korporativismen i Sverige, passar EST, klimathot, biologisk mångfald, certifieringar med mera som hand i handsken. Man kan tycka att alla varningsklockor borde spelat ”Don’t fence me in” för länge sedan. Nu, äntligen kan jag höra dem!
RSS – inlägg
Den lokale LRF-ordföranden kanske var mer insatt i klimatfrågan än vad du var.
Argument räcker inte i klimatfrågan, det måste vara naturvetenskapliga forskningsresultat och då räcker det inte att hänvisa till en blogg.
Hmm, intressant inställning du har. Sedan när är argument oväsentligt i en politisk fråga? Ska man ta hänsyn till forskningsresultat så ska de rimligen vara väl belagda, inte politiskt hopkok avsett att vilseföra. Inte heller ska man låta sig luras av skrupelfria jasägare som vädrar fin affär.