Allemansrätten – anarkirätten del 10

Varken Sandell eller Svenning gör någon reflektion om vad sedvanerätt kan tänkas betyda mer än AR. Att rådigheten över sin egendom och rätten att ta betalt för samtliga värden som denna egendom kan betinga eller generera, kan betraktas som både sedvanerätt och lag går dem fullständigt förbi.

Jag läste MB när den var ny för tiotalet år sedan, som en del i en universitetskurs. Jag insåg redan då att den innebär en allvarlig inskränkning i äganderätten, men det var inte fokus för kursen och jag hade inte tid att fördjupa mig i saken. Nu gör Svenning mig den goda tjänsten att hon lyfter fram de tydligaste skrivningarna som utvisar MB:s genomgripande kommunitaristiska anslag. Hennes sammanfattning av tillsynsinstrumentet inom MB ger ett tydligt besked. ”Tillsynsinstrumentet är ett effektivt styrmedel för att effektuera de politiska målen och används alltmer och inom alltfler områden i Sverige, såväl som globalt.”

Tillägas kan att de politiska målen borde väl skifta med olika regeringskonstellationer. Men det verkar inte påverka myndigheter och tjänstemän att folket uttryckt en annan politisk vilja. De kör sitt race som om folkets vilja inte existerade.
Jag kanske körsbärsplockar, men misstänksamheten växer när man läser sådant som detta: ”Vi kan särskilja proaktiva och reaktiva styrinstrument. Kortfattat kan man säga att de proaktiva styrinstrumenten föregår människors handlande och styr in dem i politiskt sanktionerade handlingsmönster, medan de reaktiva avser att kontrollera att människor de facto handlar i överensstämmelse med de politiskt sanktionerade handlingsmönstren.” och ”Skyldigheten att bedriva tillsyn kommer i praktiken, inom såväl statliga som kommunala tillsynsmyndigheter, att utföras utifrån tillgängliga ekonomiska resurser vilket kräver prioriteringar, uppföljning och utvärdering av genomförda åtgärder samt, och inte minst, uppfinningsrikedom.”
Min understrykning av det sista ordet.

Svenning blir till slut fanatiskt tjatig i sitt hävdande att äganderätten vid all konflikt är underordnad såväl allemansrätt som miljöbalk och att dessa två lagrum i princip gör äganderätten till en nullitet. Hon påpekar vid flera tillfällen på att äganderätten inte nämns i lagrummet och därför finns den inte heller som legitimt sakintresse. Man kan vända på ett populärt vänsterargument om vinster i privat tjänstesektor, i det här fallet socialiseras markens nyttigheter och privatiseras det allmänna nyttjandets olägenheter.

Det har sagts att har man bara en hammare som enda verktyg, ser alla problem ut som spikar. Här ser det ut som om man har MB som enda verktyg, ser alla problem ut som miljöfrågor.
Svenning ser endast två lagar där allemansrätten kan behandlas, nämligen grannelagsrätt (civil- och straffrätt) samt Miljöbalken. Länsstyrelser och kommuner hanterar AR frågor endast med hjälp av MB. Hon nämner inte en tredje möjlghet som jag ser, skattelagstiftning. Eftersom alla jorbruksfastigheter är företag finns det rättigheter och skyldigheter i skattelagstiftningen som ger jordbruks- (och industrifastigheter) en särställning gentemot såväl privatpersoner som allmänheten i stort. Frågan är om man den vägen kan hävda äganderätten bättre? Det borde i vart fall intressera finansministern, eftersom företag genererar skatt, vilket allemansrätten inte gör i särskilt hög utsträckning.

Svenning siktar på att all hantering av äganderätt ska hanteras som AR och skötas som tillsynsärenden av tjänstemän på kommun eller länsstyrelsenivå. På det viset gör man sig av med överklagandemöjligheten, allmänhetens insyn och naturligtvis rättstryggheten för ägandet.
Hon förordar en miljöombudsman, naturligtvis placerad på LST, som lösning på det problemet. Denne ska föra det allmännas talan när en verksamhet är till men. Men hon lyckas inte se att det kan vara allmänhetens verksamhet som är till men för den enskilde.

Avslutningsvis upprepar Svening denna klara men icke desto mindre utmanande rekommendation: ”Min slutsats avseende juridifieringen av sedvänjan, blir i enlighet med mina resonemang i denna rapport, hur märkligt det än kan låta, att det snarare är gränserna för äganderätten som bör ses över för att sedvänjan ska kunna utvecklas!”

I klartext betyder det inskränkt äganderätt för att allmänheten tycker att gratis är gott!

Sandell och Svennings rapport är tydligt vänsteranstruken. Jag gör den bedömning på flera grunder. Dels deras omsorgfulla undvikande av att problematisera inskränkningen i äganderätten som följer  av AR och då i synnerhet en utvidgad AR. Dels Sandells sågning av Wiktosson och Åström i rapportens text. Dels de många namn med vänsterkopplingar som dyker upp i litteraturlistan.

Försvaret av individens rättigheter och egendomsskydd verkar behöva en ägorättsbalk i svensk lag och gärna ett förtydligande i grundlagen.
Vi har i Sverige på senare år fått en debatt om värdegrund i skolan och generellt i förhållandet individ – kollektiv, men även privat – offentligt. Med ökad globalisering kan inte Sverige fortsätta en programenlig socialisering av privat egendom, på tvärs mot internationell tradition och utveckling. Det är hög tid att den svenska debatten om värdegrund även innefattar äganderätten.

Därmed avslutar jag denna genomgång av NVV:s rapport om allemansrätten,

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Allemansrätten – anarkirätten del 10

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Tack Mats för en otroligt fin analys av den socialistiska ångvälten.
    Det är tur för svenska folket att det finns starka män och kvinnor som vågar att stå upp mot dessa samhällsomstörtare.
    När kollektivets rätt hävdas mot den enskilde individens då är vi definitivt på väg mot kaos och undergång!
    Hoppas Du inte misstycker om jag sprider Ditt sammandrag till dem som behöver vidga sina vyer?
    Hälsn/ Samuel af Ugglas

  2. Niklas skriver:

    Jag kan bara instämma i Samuel af Ugglas fina ord. Ett stort tack för dina 10 strålande analyser av den egenartade utredningen av allemansrätten. Onekligen hade LRF rätt i sin analys, när de konstaterade att ”utredningen är en förolämpning mot markägarna”.

    Hoppas det är ok att jag länkar till dina 10 analyser.
    /Niklas

  3. mats skriver:

    Samuel och Niklas
    Självklart får ni länka hit eller skriva ut och sprida det jag gjort. Det är meningen att det ska läsas och skapa opinion.

    • mats skriver:

      Jo, jag har skickat in mina 10 artiklar av kritik till NVV. De har även gått till Lena Eks departement, som har hand om allemansrättsfrågor och till LRF.
      Nyttan? Återstår att se.
      De blir säkert inte sämre om fler lämnar in en skrivelse. Man behöver inte skriva lika långt som jag gjort. En kort text om att utredningen är mycket utmanande mot såväl rättsmedvetande och traditionell syn på ägande, kan räcka långt.

Kommentarer är stängda.