Allemansrätten – anarkirätten del 6

AR Landskapsperspektivet.
I detta kapitel redovisar Sandell olika synsätt på landskapet och dess användning. Men här kommer aldrig fram att äganderätten kan vara en mycket viktig komponent för att möjliggöra någon som helst naturupplevelse eller meningsfullt utnyttjande av allemansrätten. Kapitlet är mer allmänt och sakligt redovisat än i sammanfattningen. Ändå framskymtar planekonomi som det system Sandell föredrar framför enskilt ägande med ty tillhörande bestämmande över sin egendom. Det blir mycket snack om sådant som lika gärna (för den icke ägande besökaren) kan upplevas med en stärkt äganderätt som med allemansrätt. Men det alternativet presenteras inte. Om det alls nämns, så är det som ett problem. Där ser man hur förutsättningarna för utredningen styr slutresultatet. Utredningen ska peka på en stärkt myndighetsutövning som förutsättning för allemansrättens bevarande. Det är utgångspunkten.

AR:s ställning
Här går Sandell allt mer över till personligt tyckande och cherrypicking med citat han väljer att redovisa. Miljöpartisten Maria Gardfjell får representera ett symtomatiskt urval. “Jag kan inte se det som något annat än avundsjuka från de markägare som tycker att det är fel att en annan näringsidkare tjänar pengar på att människor får uppleva natur på hans eller hennes marker.”

AR framtid
Vad är det som kommer att orsaka de mest genomgripande förändringarna, är det de små stegen eller de stora sprången? Vilket är det som kommer skapa mest konflikt?

Sandell lyfter åter fram Åslunds beskrivning av allemansrätten som tvådelad med ett “vardagsnyttospår” och ett “rekreationsspår”. Ett i hans tycke gott exempel på vardagsnytta är att ta vägen över annans mark för att komma till busshållplatsen. Att detta med tiden blir ett permanent anläggande av väg tycks inte gå upp för varken Åslund eller Sandell. Att anlägga permanent väg över grannens mark ingår sannerligen inte i AR.

Sandell redovisar flera exempel på att han förstått att en precisering av AR kan vara nödvändig på många sätt för att utvecklingen på landsbygden ska följa den allmänna utvecklingen i samhället. Ändå väljer han förslag som inte bejakar denna insikt och han väljer att helt bortse från äganderättsliga perspektiv och förutsättningar.

Jag noterar att han i slutet av framställningen nämner de nya tekniska möjligheterna till digital betalning för vistelse i naturen som jag tidigare nämnt i debatter på nätet (och fått mycket ovett för). Men Sandell blundar inte för att det kan vara en framkomlig väg till jämkning mellan ägande- och besöksintressen.

This entry was posted in Äganderätt and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.