Allemansrätten – anarkirätten del 7

Del 2. Allemansrättens rättsliga framställning och framtid, av Margaretha Svenning.

Svenning anger följande som hennes utgångspunkt för sin utredning: ”Räcker nuvarande grundlagsskydd tillsammans med tangerande regelverk till för att bevara vår nuvarande öppna tillgång till naturen och ändå tillåta en viss adaption till de nya krav allemansrätten utsätts för eller krävs eventuellt justeringar i befintligt regelverk.
Hon förbigår Sveriges förmodligen mest omfattande utredning om AR:s historia, Wiktorssons bok. Hon anger istället andra källor för påståendet att ”allemansrätten vilar på stabil sedvanerättslig grund.”

Hennes påstående att ”Allemansrätten är både en grannelagsrätt och en rätt för det rörliga friluftslivet. Normativt finns inga skillnader”.
Väcker undran. Inser hon inte att det är stor, faktiskt avgörande skillnad mellan vad grannar i sämja kan tillåta varandra och främmande människors invasiva besök på fastigheten? Eller är det bara ett försök att upprätta axiom för sin argumentation?

Svenning fortsätter: ”Användarens rättigheter och skyldigheter är att utöva allemansrätt på ett sätt som inte orsakar olägenheter för markägaren. Markägarens rättigheter och skyldigheter är att utöva äganderätt med de begränsningar som allemansrätten och andra lagstadgade rådighetsinskränkningar innebär.
Jag och många med mig vill göra tolkningen att nyttjare av AR får finna sig i att nyttja annans mark med de förutsättningar som kommer av markägarens brukande av sin mark, även ändrat brukande. Svenning och en del andra gör tolkningen att AR går före markägarens rätt att själv bestämma över och bruka sin mark efter sin fason. Men de gör ändå inte reflektionen att detta innebär en inskränkning i äganderätten. Hur de får detta gå ihop logiskt är en gåta.

I sin beskrivning av metoder för kunskapsinhämtning och utredningens upplägg redovisar hon endast källor som kan liknas vid klubben för inbördes beundran och huvudsakligen med snäv inriktning på miljölag. I ambitionen att spegla sig i fina ord och avsikter blir hon närmast metafysisk när hon påstår att hennes ”utsiktspunkt har varit holistisk, vilket resulterar i en lagtolkning som både är teleologisk, dvs. ändamålsorienterad och kontextuell.”
Hermeneutikens vänsterdemagogiska jargong ligger som en våt filt över sanning, klarsyn och redlighet.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Allemansrätten – anarkirätten del 7

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Mats, är precis som Du ytterst förvånade över att man läser om så få referenser till Gunnar Wiktorssons bok. Är det av skamkännslor för att man blivit grundlurad och köpt av socialdemokrater eller är det ren indolens och ett degenerationssymptom.
    Eller kanske rent utav Marx variant av framtiden; ge folket all den välfärd dom vill ha bara jag får sköta ideologin.

    • mats skriver:

      I en del fall är det naturligtvis okunnighet. I andra är det nog så att Wiktorssons budskap, den verklighet han presenterar, inte stämmer med den utopi man eftersträvar.

Kommentarer inaktiverade.