I senaste numret av av Jakt & Jägare, Jägarnas riksförbunds medlemstidning, har journalisten Mikael Moilanen en intressant vidräkning med statliga etermedias journalistiska hantering av frågor om jakt, vilt och natur. De får ett dundrande underkänt i betyg. Mer var inte att vänta. Jag har själv slutat se och lyssna på tramset. När SVT sänder ett naturprogram gör jag något annat än att se det.
Det minsta man kan säga är att det är okunnigt. Ofta är det även vinklat åt samma okunniga håll för att förstärka propagandaeffekten.
Moilanens ämnesområde är jakt, därför kan han inte klandras för att han inte lyfter blicken och tittar på samma fenomen rörande andra frågor. Jag tänker främst på hur klimatfrågan hanteras. Påtryckarorganisationers partsinlagor lanseras som om de vore den enda sanningen, trots att de oftast är falska. Datorsimuleringar av en eventuell framtid presenteras som säkra beskrivningar av verkligheten och ibland till och med som om prognosen redan har inträffat. Om det är någonting man kan häpna över så är det att man inte lyckas hålla isär beskrivningen av det som varit från beskrivningen av det som simuleringen påstår kan hända.
Därtill kommer då de sedvanligat tvärsäkra yrkandena på vad som måste göras, även i strid mot demokratiska principer, för att rädda klimatet, trots att inget alltså är klarlagt.
Allemansrätten hyllas i linje med myten, gammal sedvänja, unikt för Sverige, jämlikt, ”vår” svenska natur, etc. Konflikter problematiseras sällan. Markägarperspektivet redovisas endast sporadiskt, då vanligen i reportage om bärföretag. Här är det mer naiv slentrian och underlåtenhetssynd än direkt propaganda, men det spär på intrycket av en okunnig och allt för ofta illvillig journalistkår även om uppsåtet inte alltid är solklart.
Avtalet med staten om saklighet och opartiskhet är solklart. Rättfram sanningsenlig rapportering är prioriterat, så varför blir det då så här? Är det ett slags minsta motståndets lag, att ge folk vad de vill ha? Finns det inbyggt i väggarna att ett statligt programföretag ska hålla folket lugnt och halvsovande? Finns det personer på ledande poster som drar i trådarna så att blir så här, utan att vare sig journalister och publik reagerar? Hur ska man i så fall avslöja dessa marionettmästare?