Alla som läser en grundkurs i ekonomi eller marknadsföring får lära sig om USP:en (unique selling point). Alltså vad som talar för den egna varan på en öppen marknad. Alla som tillverkar något eller tillhandahåller en tjänst måste känna till sin egen usp för att kunna ta rätt betalt. Endast när man massproducerar något är lägsta pris en usp. Men då gäller det också att ha extremt bra koll på sina kostnader.
För alla andra, som vill ha upp priset något över bottennoteringen gäller det att finna eller konstruera det som gör den egna produkten unik. Man måste marknadsföra det mervärde som man kan ta lite mer betalt för.
På en fri marknad fungerar detta ganska bra. Men på en reglerad eller stängd marknad fungerar det dåligt. När jordbruket ständigt tvingas leva med bidrag för något som staten (och EU) vill tvinga fram blir det väldigt svårt för den ensklide bonden att skapa sin egen usp. För att få bidraget måste man nämligen följa en massa regler, regler som mer eller mindre eliminerar möjligheten till usp. Följden blir en prisskevhet och en lönsamhetspress utan nåd.
Certifieringar som KRAV och FSC kan verka som usp för en tid. Men de är inte ett dugg bättre än statlig styrning bort från marknaden. Dels verkar licensieringen som en mellanhand som både förvränger marknadssignalerna och lägger beslag på den del av vinsten som kommer från usp:en. I värsta fall tar licensieringen mer än usp:en ger. Dels kommer licensieringen genom sitt regelverk att verka styrande över verksamheten och framför allt dess utveckling.
Att lämna bort kontrollen över sin usp är att lämna bort sin frihet. Det är att aldrig bli herre över utvecklingen av sitt företag. Styr man inte sin egen utveckling har man snart mist hela kontrollen.
Precis så. Men vad kan t.ex. en grisföretagare göra när slakterierna verkar som karteller? Det var ju slakterierna som genomdrev den s.k. griscertifieringen. Samma slakteribransch som äger Svenska Djurhälsovården, med 50 anställda veterinärer… Och sedan frågar man varför svenska slakterier inte klarar av att betala konkurrenskraftiga priser. Det finns ju inga fristående slakterier utanför kartellen!
I kapitalismen finns alltid lockelsen med monopol. Friheten ligger i att ställa sig vid sidan av monopolet.
Som jag ser det verkar det som om en återgång/utveckling mot att återta en större del av förädlingen till den egna gården, som det effektivaste sättet att motverka monopol. Å andra sida öppnar man sig mer för konkurrens. Men det är då man tar till sin USP!
Tyvärr har gödsvinsproduktionen inte det minsta med marknadsekonomi att göra utan det är ren politik och priset per kg griskött kan säkert med experters hjälp värderas i antal röster/kg producerat kött. Ju billigare ju fler röster.
Speciellt om man betänker hur en stor andel av ena varas pris som utgör av skatter, avgifter och andra pålägg som varken köpare eller säljare kan påverka.
Min gissning, utan så kallade statistiska underlag, kommer konsumenten att betala någonstans mellan 65 – 85% av en varas pris till att gödsla politiker och offentliganställda med. Hela regelverket kring produktion och konsumtion är numera så ödeläggande att någon märkbar utveckling inte kommer att ske, snarare tvärtom. De är lätt att utläsa på produktionstalen som finns tillgängliga framför allt inom grisproduktionen. Häxprocesserna mot dessa är framtvingade av politiker och media i en för landet skadlig symbios! Det skall bli mycket spännande att få uppleva politikers hantering av situationen när svenska folket blir helt beroende av utländska producenters ”förmåga” att sätta priset på våra animalier i detaljledet!
Det är en skrämmande situation du beskriver. Man kan bara hoppas att du har fel, men jag är rädd för att du har helt rätt.
Det har varit uppenbart i flera år att det finns en utomparlamentarisk politisk rörelse med målet sabotera jordbrukets djurhållning. Vad som driver dem och varför media spelar med har jag aldrig begripit.
Jordbrukets trälar befinner sig i ett marknads- och kunskapsmässigt vakum där de inte riktigt vuxit in i det nödvändiga industriella tänkandet. Därför kan de heller inte se varken usp:ar eller förädlingsmöjligheter.
De blir istället ständigt utnyttjade av andra som raskt slår mynt av deras dagsverken. Ica gör stor sak av deras kärlek till Eco och hela världen skall minsan bli grön. Allt ska bli grönare bortsett från bondens plånbok.
Jordbrukarens faiblesse för sitt yrke kombinerat med regelverkets påtvingade conformism och bristen på ekonomiskt sinne är tre faktorer som samverkar mot bondens lönsamhet.