De sista livegna

Naturligtvis kunde inte Tage Erlander och Olof Palme under sina respektive regeringsperioder skriva in Europakonventionen i svensk lag. Det skulle alldeles för tydligt avslöja dubbelmoralen i falskspelet som skulle lura av svenska småbrukarfamiljer deras jord. Minns att det var under denna tid som alla landsbygdsbor skulle piskas in i städernas fabriker och tvångsanslutas till fack och SAP. För att verkställa detta skapade man arvsregler som gjorde det svårt, nästan omöjligt att ärva sin föräldragård om man inte hade lantbruksutbildning och i synnerhet om man inte hade för avsikt att bedriva intensivt jordbruk på statens villkor. Arv utmålades som omoraliskt. Arvsskatten var hög och geneterationsskifte juridiskt intrikat om det inte skull bli för dyrt.

Det var KR- och SR-jordbrukens tid. Staten skulle genom styckningar och sammanslagningar av fastigheter ordna en för staten gynnsam ägostruktur. Sovjetsystemet var förebilden.

I denna process passade allemansrätten perfekt in. De nya stadsborna hade ju löfte om att utan inskränkningar och utan egna kostnader besöka och semestra på sina gamla marker. Ingvar Carlsson har bekräftat att den administrativa konfiskeringen fungerade bättre än den expropriativa.

Den svenske medborgaren har aldrig varit ett juridiskt subjekt, endast ett beskattningsobjekt, en fiskal angelägenhet, ett administrativt problem. I denna anda verkar även Anders Borg och de nya moderaterna, det nya arbetarpartiet. Ofriheten och orättvisan har bara bytt partifärg. Knapptryckarkompaniet består.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till De sista livegna

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Kristallklart! Skulle man kunna föreställa sig att en sådan högaktad person som Anders Linder från sin skattesubventionerade ( ca 60 miljoner ) på SvD. vågar ha en synpunkt på övergreppen?

Kommentarer inaktiverade.