ISO 9000 heter ett system att arbeta med kvalitetssäkring. Numera är det säkert många som är bekanta med det. Det finns även andra system som används för att garantera en viss eller uniform kvalitet. I dessa system ingår ofta att allt ska vara certifierat av någon annan som i sin tur är certifierad av nästa länk i kedjan osv.
För denna certifiering krävs utbildning och utbildningsbevis, som naturligtvis ska vara certifierat. Allt detta leder inte egentligen till bättre kvalitet än om folk som kan sitt jobb utför det med förnuft. Vad kvalitetssäkringen och certifieringen gör, är nämligen inte ett kvalitetsarbete. Det är i grunden endast en kvantifiering av byråkrati. Man uppställer hypotesen att om man uppnår ett visst kvanta byråkrati så är det ett lackmustest för kvalitet.
Allt detta gör att såväl arbetsmarknad som företagsmarknad, så kallad konkurrens sätts ur spel. Det skapar både inlåsnings- och utestängningseffekter. Det har ingen liten del i att ungdomsarbetslösheten är så hög. Tröskeleffekten att komma in på arbetsmarknaden har höjts väsentligt av kvalitetssäkringssystemen.
Om jag bara kunde komma på ett kvalitetssäkringssystem som eliminerar nackdelarna med de existerande systemen, då skulle jag bli miljardär på byråkrati när alla företag och myndigheter blir tvingade att följa det. Sunt förnuft och yrkeskompetens har blivit omöjligt att ta betalt för. Det är ja-sägeri, rövslickeri och ögontjäneri som lönar sig.
Du har så rätt !
Det är inte papperen med beskrivningar av rutiner som säkrar kvalitet. Det är personlig kompetens, i vilket omdöme är en grundläggande förutsättning, som garanterar kvaliteten.
När något förskräckligt hänt i vården, förklarar den ansvariga i TV att ”vi skall se över rutinerna”. Underförstått: Någon underlydande har klantat till det.
Lösningen är att avskeda den som TV intervjuar. Hon har inte haft kompetens att rekrytera tillräckligt kompetent personal och inte i verksamheten kontrollerat att de uppfyller kraven.
Problemen ligger vanligen en våning högre upp än där de syns.