Föreningen Strandskyddarna är en liten aktivistgrupp som tagit som sin uppgift att se till att all mark i strandnära läge som kan konfiskeras också blir det. De är främst aktiva i Bohuslän. Hela styrelsen verkar finnas där, för en förening på totalt 120 medlemmar i hela landet. Länstyrelsen i Västra Götaland ville inte ge dem rätt att överklaga myndighetens beslut, för att de inte är sakägare och inte representerar ett allmänintresse. Det är främst ärenden där dispens från strandskyddslagen medgivits, som det handlar om. Men Tingsrätten i Vänersborg har i en dom 2010-09-13, gett Strandskyddarna rätt!
Sedan 2005 är de av den socialdemokratiska regeringen utsedda till remissinstans. Föreningen har den lokala s-ordföranden som ersättare i styrelsen. Folkpartiet har också en representant. En av miljöpartiets mest aktiva lokalpolitiker är vice ordförande. Detta trots att, enligt deras hemsida, ett av deras tydligaste motiv för sin verksamhet är att de kommunala fritidspolitikerna är för okunniga och eventuellt ekonomiskt och emotionellt engagerade i de frågor de beslutar om. De kan därför inte anförtros det delikata uppdraget att avgöra när dispens från strandskyddet ska medges.
På deras egen hemsida beskriver de att de inte gillar privatisering, inte gillar välbeställda, inte har någon respekt för privat äganderätt. Deras resonemang visar även en total oförståelse för att priserna på strandlägen drivs upp av den kraftiga begränsning som lagen åstadkommer av sådana. Ordförande och en ersättare är gifta, de bor granne med kassören som är sambo med sekreteraren. De verkar mest vilja hindra sina andra grannar från att använda sin egen mark som de önskar.
En ledamot är kurator på vårdcentralen där man ordinerar livsstilsrecept. Exempelvis promenader på andras stränder. Ett litet sammansvetsat gäng med en inskränkt agenda. De har fått ett alldeles för stort utrymme hos media och myndigheter. Det moraliska moras som präglar denna organisation lyser igenom inte minst i den dubbelmoral de uppvisar i sin syn på dels äganderätt och dels på politisk verksamhet i de demokratiska församlingarna.
Vice ordföranden, förutom att var lokal mp politiker då, driver en camping och delar tydligen sin privata telefon med campingen och miljöpartiet. Han är även aktiv i SNF. Han har alltså intresse av att kunna låta sina kunder utnyttja andras mark utan att betala för sig. I det ärende jag kommer till är han, eller skulle kunna vara, sakägare i egenskap av sin campingverksamhet som ligger ett fåtal hundra meter i från marken i fråga. Men han väljer att inte lyfta fram sina privata eller affärsmässiga skäl. Istället skickar han fram en torpedorganisation som Strandskyddarna att driva hans sak.
Det är ju precis så socialisten gått till väga genom de senaste 60 åren. Och varför har dom lyckats? Vem vågar driva rättsprotester med en domarkåren som inte heller vill skilja på mitt, ditt och andras egendom.