Beskyddarverksamhet 2

Sverige har cirka 2km strand per person, i de flesta fall är dessa stränder otillgängliga för allmänheten utan privata byggnationer som medför vägar och annat som gör det möjligt att nå stranden på ett rimligt sätt. En mycket mer konstruktiv policy för att ge allmänheten tillgång till stränder är att släppa byggande och annan verksamhet fri, med normala villkor för bygglov mm, för markägarna. Ett rimligt villkor kan vara att när exploateringen når en viss nivå så måste man ordna en möjlighet för allmänheten att nå stranden.

En restaurangägare i Lysekil har fått kommunalt tillstånd att plantera vinrankor på ett halvt hektar mark som kommunen äger nära Gullmarsbadens badstrand. Marken ligger inte inom detaljplan och är en del av en fastighet som kommunen tidigare löst in. Det aktuella området har kommunen hållit i viss hävd genom att slå gräs och hålla nere buskvegetation. Restaurangägaren gjorde ett tekniskt fel, när han började plantera innan beslutet vunnit laga kraft. Så när Strandskyddarna överklagade beslutet hade restaurangägaren eventuellt omedvetet gjort sig skyldig till ett brott. Nu anmodade Strandskyddarna kommunen att anmäla restaurangägaren till polisen. När kommunen vägrade blev de i sin tur JO-anmälda av Strandskyddarna.

Det är naturligtvis en ren tillfällighet att vice ordförande i Strandskyddarna driver en camping ett par hundra meter ovanför vinodlingen, som nu hamnat mellan campingen och stranden. Hans gäster kan ha använt marken som strövområde. Han skulle med lite ansträngning kunna se vinodlingen och störa sig på den. Men det är inte så han uttrycker sig. Det är brottet mot strandskyddslagen han och Strandskyddarna använder som tillhygge. Frågan är om de har fog för det. I och med att kommunen hållit marken i hävd med gräsbevuxen yta kan den jämställas med åkermark, vilket den ursprungligen varit och mer eller mindre kontinuerligt varit i och med kommunens skötsel. Åkermark lyder inte  under strandskyddslagen på samma vis som annan mark. Man är inte skyldig att odla samma gröda hela tiden. Vinrankor är en jordbruksgröda lika väl som vallgräs.

Restaurangägaren har inte begärt eller avsett att hägna in området. Tanken var att det skulle vara lika fritt att röra sig mellan vinrankorna som över det tidigare gräsområdet och de buskar som finns där. Strandskyddets avsikt att ge allmänheten tillgång till strand försämrades alltså inte. Eftersom marken varit hävdad med i jordbruket förekommande växter är inte heller någon avvikelse som utlöser strandskyddslagens biotoposkydd aktuell. Utseendemässigt är det ingen stor förändring i betydelsen hindrande av utsikt. Sålunda inget som varken strandskyddslagen, plan- och bygglagen eller miljöbalken lägger hinder för.

Det finns anledning att erinra om regeringens yttrande i prop 1997/98:45 (del 1 s. 321 f ): ”Avsikten med strandskyddsregleringen är att bevara kvarvarande områden men inte att inkräkta på pågående markanvändning.”

Samt i prop 2008/09:119 sid 112.  7 kap. 18 f ”Tillämpningen får inte leda till orimliga konsekvenser med hänsyn till bl.a. befintlig bebyggelse eller strandområdets tidigare användningsområden.”

Marken är rasbenägen. Gräs har har grunda rotsystem som inte binder jord med rasrisk. Vinrankor har mycket djupa rötter som potentiellt kan hjälpa till att binda jorden och förhindra ras. Något som även högre liggande fastigheter sannolikt gynnas av. Här borde alltså kunna hävdas ett allmänintresse av att planteringen verkligen kommer till stånd, inte att den stoppas.

Grattis Strandskyddarna! Ert ideella arbete att skydda stränder har resulterat i ett sämre bevarandeskydd för en strand än om ni hade låtit bli att lägga er i saken.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Beskyddarverksamhet 2

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Nyfiken på vad som kommer att hända om eller när vinodlaren någon gång i framtiden kanske får mogna klasar och dom inte längre är privat egendom?

  2. mats skriver:

    Jag har sökt vinodlaren för lite frågor men inte fått kontakt. Om jag förstått saken rätt finns inga vinrankor kvar.
    Det enda som återstår är väntan på JO:s utslag i frågan om kommunen begått en brottslig försummelse som inte anmälde honom för att ha planterat några plantor innan tillståndet vunnit laga kraft.

  3. Errbe skriver:

    Tack för en mycket intressant beskrivning av fallet.

Kommentarer inaktiverade.