Energimyndigheten ger varje år ut skriften Energiläget. Där finns ett och annat att hämta för den som vill förstå hur och varför politiken ser ut som den gör. 2011 års skrift bjuder bland annat på följande.
”Energimyndighetens övergripande uppdrag är att verka för att Sveriges energisystem utvecklas till att bli tryggt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart.”
Vet de egentligen vad det är hasplar ur sig? Det är ju bara floskler. Tryggt i relation till vad då? Den energiomställning de beskriver går från stabil kontinuerlig elproduktion till intermittent lågeffektiv produktion. Var finns tryggheten i det? Ekologiskt är ju redan från start flum av första rang. Ekonomiskt hållbart, att energiproducenterna investerar av intäkterna så att de kan producera el till vettiga priser även nästa år? Det är ju simpel marknadsekonomi, vad har myndigheten med det att göra?
Hela den svenska så kallade ”energi- och klimatpolitiken bygger på de förlegade och överilat beslutade 20/20/20-målen beslutade av EU. Dessa går (fortfarande) ut på att år 2020 ska 20% av all energi vara så kallat ”förnybar”, utsläppen av så kallade ”växthusgaser” ska minska med 20% och att man ska ha nått en minskning med 20% av all användning av energi inom EU, jämfört 2005. Detta sista är kanske det stolligaste av alltihop.
Jag skriver så kallade och sätter citattecken för att markera att det inte ligger någon bevisad vetenskap bakom varken teorierna, de nivåer eller det tidsperspektiv som beslutats.
Om man skärskådar vilka som skrivit ihop denna utgåva av Energiläget, ser man att 19 artiklar är skrivna av kvinnor, två av en kvinna och en man tillsammans, samt 7 artiklar av män. Vad har de för jämställdhetspolicy på Energimyndigheten? Dags att kvotera in några män som kan motverka flumet?
Frågan om män eller kvinnor som beslutsfattare kanske är mest kuriosa. Men vad det står i EU-direktiv som ska implementeras är mer handfast styrning av verksamheten. Där visar det sig att nästan samtliga direktiv är från 2009, alltså innan Climategate och fiaskot i Köpenhamn. Innan slöjorna lyftes för allmänheten om det klimatbedrägeri våra politiker var/är delaktiga i. De felaktiga beslut som baserats på lögnaktig forskning och bedräglig propaganda ska alltså förverkligas nu när vi vet bättre. Tjänstemän och politiker borde veta bättre. Det är deras skyldighet att veta bättre.
Men nej, här är hela det europeiska politiska och byråkratiska maskineriet som ett expresståg på väg mot avgrunden. De som har makt att dra i nödbromsen eller lägga om växlarna bara hurrar och tjoar för att man kommit upp i så imponernade hastighet. Ingen tittar ut mot verkligheten för att kontrollera att man är på rätt väg.
Det är dessa blindstyren som guidar vår miljöminister när hon på Newsmill går ut och kritiserar Polen för att de inte snabbt nog avvecklar kolkraften. Med en dåres övertygelse presenterar myndigheten de verklighetsfrämmande och erfarenhetsmässigt kontraproduktiva åtgärder som ska frälsa oss från energitillgänglighetens förbannelse.