Markägandets immateriella värde

Något som inte alls kommit fram i debatten om allemansrätten är Klas Sandells förslag som han för fram i utredningen om allemansrätten, men även i alla andra möjliga och omöjliga sammanhang där han får utrymme. ”Allemansrätten är ett uttryck för ett mångbrukat hänsynslandskap”. De som ska visa hänsyn är markägarna som ska visa hänsyn till något slags allmänintresse.
I utredningen  på sidan 11 kallar han nationalparker och andra friluftsomområden för specialiserade. I princip betyder det konstgjorda, onaturliga! Det var väl lite oväntat i en utredning som i övrigt försvarar allmänhetens rätt att i huvudsak ohämmat förfoga över naturens vilda uttryck och egenskaper. Där främst nationalparker är etablerade för att garantera detta vilda.

Även i SR P1, Vetenskapsradion Forum den 27/2, i ett program som handlar om konstgjorda fritidsaktiviteter, i princip lek, motion, träning och tävling, kastar han fram sin tes om att allemansrätten och skyddet för landskapets form och utseende är viktigt för upplevelsevärdet.

Musik har upplevelsevärde, konst har upplevelsevärde. De som tillverkat musik och konst har ett upphovsrättsskydd. Andra får inte kopiera deras verk, inte inkorporera dem i sina egna utan vidare. Upphovsrättsinnehavaren får ta betalt för att medge tillträde till upplevelsen av konstverket.
Har Sandell tänkt igenom detta? Både jag och gästskrivaren Adam Berglund har här på Frihetsportalen och i andra sammanhang tagit upp frågan om markens äganderätts komponent av upphovsrätt. Normalt när man gör det tycker folk att man går för långt i sitt försvar av äganderätten. Ingen kan ha upphovsrätt på natur, lyder motargumentet.

Trots detta finns det stora företag som har upphovsrätt på gener och gener är väl natur om något? Bonden som slår sina dikesrenar efter skörd skapar ett annat landskap, en annan upplevelse, ett annat estetiskt uttryck än den bonde som inte gör det. Skogsägaren som planterar gran i snörräta rader skapar ett annat estetiskt uttryck än den som planterar lövskog, skiktad och betad skog ger ytterligare ett annat landskap. På något sätt har markägaren gjort ett medvetet skapande val med sin skötsel.

Sandell lyfter alltså fram estetiska och andra upplevelsevärden, men hur tänker han sig fortsättningen? Ska markägare tvingas att skapa det landskap, den landskapsbild, den upplevelse som för tillfället är på modet? När folk rör sig i detta landskap, inte för motionen eller den friska luften, utan enbart för den estetiska upplevelsen, kommer markägaren att få rätt att ta betalt för det på sin anläggning då? Om fotografer och landskapsmålare återger landskapet på bild, ska  markägarna kunna kräva ersättning för kopieringen?
Adam lyfte fram en viktig fråga i detta ämne när han pekade på den kopieringsvgift som finns inbakad i den så kallade kassettskatten, där viss ersättning går till de organisationer som bevakar musikindustrins intressen. Kan Sandell tänka sig en liknande skatt på ryggsäckar och vandringskängor? Dessa möjliggör ju upplevelse av naturen på egen hand utanför markägarens kontroll.

Sandell har lyft upp frågan om markägandets immateriella sida ett par pinnhål. Är han medveten om det eller har han ytterligare en botten i sin agenda?

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Markägandets immateriella värde

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Tänk att det inte finns en enda riksblaska som törs publicera Mats inlägg. Det bevisar ju bara vilket tillstånd nationen befinner sig. Borde ge krigsrubriker om hur oavsättliga skattefinansierade så kallade tjänstemän bedriver sina privata agendor.

  2. Niklas skriver:

    Det är märkligt att markägaren – på egen mark – ska tvingas ta en massa hänsyn till det s.k. allmänintresset, samtidigt som allmänheten samtidigt ska ha närmast obegränsade friheter på denna mark. Ytterst få privata markägare köper mark för dyra penningar för ”förmånen” att tvingas visa en massa hänsyn till allmänheten.

    Annars tycker jag att en skatt/avgift på friluftsutrustning är ett intressant uppslag. Klas Sandell m.fl. har ju visat att den största delen av pengarna, som spenderas på äventyrsturism och friluftsliv, läggs just på själva friluftsutrustningen.

Kommentarer inaktiverade.