Eller demokratin som diskvalificerade sig själv. Demokrati, folkstyre, kräver ett folk som engagerar sig för att fungera riktigt bra. Helst ska alla medborgare vara renässansmänniskor, mångkunniga. Men sådana är sedan länge portade i den demokratiska verksamheten.
Man försöker maskera byråkratin genom att kalla den meritokrati. Att den som har bäst meriter ska få jobbet. Kruxet är att det är byråkraterna själva som bestämmer vad som är en merit och inte. Det blir ett skråväsende där utsocknes icke göre sig besvär. Det är så här byråkratin ”kvalitetssäkrar” sig själv.
Politikerna får inte styra verksamheten. Ministerstyre är fult. Myndigheterna är en flotta av fullriggare för lösa boliner och slacka skot. Så byråkraterna uppfinner sina egna regler. Sedan läggs dessa fram för politikerna att besluta om, som legitimering av byråkraternas rätt.
Alla antas vara totalt okunniga om allt som de inte har formell utbildning för. För att styra landet och politiken ska man ha utbildning i statskunskap eller juridik. Därmed blir politikena bara ett gäng amatörer som måste rundas för att de står ivägen för byråkratin.
De svenska myndigheterna är utomordentligt sugna på att komma åt beslutsrätten över privat egendom. Därför har de hittat på svårigheter för den enskilde att sköta sitt, att försvara sig mot myndigheterna. När en svensk fastighetsägare inte vill böja sig för diktat från myndigheterna kan man regelmässigt förutse förlust i alla svenska instanser. Då kan man vända sig till Europadomstolen i förhoppning om att högre makt, vars lag också är svensk lag, ska säga ifrån, eftersom egendomsrätten är inskriven i Europakonventionen.
Men då har svenska myndigheter hittat på ett motgrepp som hittills lurat EG-domstolen. Man säger att sakägaren, markägaren, inte har ”nödvändig processgemenskap” och därför kan inte EG-domstolen ta upp fallet. Därför får man inte sin rätt mot staten prövad i domstol trots att domstolsprövning är en rättighet inskriven i lagen.
Svenskarna har blivit obehöriga att delta i sin egen demokrati, obehöriga att hävda sin rätt, obehöriga på sin egen mark. Den som börjar skärskåda tillståndet i det svenska riket inser snart att prinsen av Danmarks kval var struntsaker i jämförelse.
Skrämmande perspektiv, som här förs fram i dagen. Byråkratin måste bekämpas, vilket görs effektivast genom kraftfulla skattesänkningar och avgiftssänkningar. Så länge vi har skyhöga skatter, så lär byråkraterna bara bli mäktigare och mäktigare – på den enskildas bekostnad!
Naturligtvis är det skatterna (inklusvie avgifter) som göder dem. Istället för skattebetalarnas förening kanske man måste starta en skattevägrarnas förening.
Ja, skattevägrarnas förening låter som en bra idé. Eller göra skatterna frivilliga. I högt utvecklade samhällen är skatten frivillig och brukar hamna runt 10%.
Om t.ex. en hyresgäst är missnöjd med hyresvärden, så kan ju hyresgästen sätta in hyran på ett konto hos Länsstyrelsen, där hyresvärden inte kommer åt pengarna, men att hyran ändå anses betald. Borde det inte på samma sätt finnas en motsvarande EU/FN-fond, där missnöjda medborgare kan låsa sina skattepengar från stat, landsting och kommun? Ett flitigt utnyttjande av en sådan fond borde bli en ordentlig blåslampa mot byråkraternas klåfingrighet.
“nödvändig processgemenskap”? Var hittar man detta vulgäruttryck i ”riksblaskorna”, dessa organ som undermineras av skattepengar?