Såg BBC-programmet på SVT om Bibelns mysterier. Programledare var Francesca Stavrakopoulo, professor i biblisk historia och ateist. Där framkom några instressanta saker. En är att en arkaisk judisk monoteism är en myt och en relativt sen konstruktion i judendomen. Tydligen hade det länge varit en strid mellan monoteister och polyteister bland judarna. Monoteisterna vann slutligt kring år 500 fkr i samband med den babylonska fångenskapen.
En slående bild av judendomen, som hon snabbt passerade i sin iver att återupprätta kvinnans gudomlighet, är den medvetna elitism med vilken den judiska identiteten skapades. Knappt 2000 år fkr började man projektet med att skapa en monotesitisk religion och försköt all gemenskap med sitt polyteistiska ursprung och sina polyteistiska släktingar och grannar. Denna elitism förklarar mycket av den särbehandling judar ibland eftersträvat och den oönskade de ibland utsatts för. Det måste ha varit en serie hårda slag mot den egna självbilden när dessa elitister på kort tid erövrades och förminskades av i tur och ordning babylonier, greker och romare. Efter flera hundra år av sådana motgångar kommer så en av de egna och utmanar prästerskapet, samt förklarar att man ska älska sin nästa. Elitismen ger också en bakgrund till det hierarkiska samhälle som gärna byggs av judar och kristna.
En annan reflektion är att hon missade att berätta om en pusselbit i hennes sökande efter bevis för den kvinnliga guden Ashera. Hon berättade utförligt om Asheras roll som fruktbarhetsgudinna, avbildningar med överdrivna bröst och kön. Men när hon visade hur Ashera stavas på hebreiska, med fyra tecken, missade hon att påpeka att ett av de ingående tecknen är en stiliserad bild av det kvinnliga könet. Med ett så gammalt skriftspråk som hebreiska är, uppfattade jag det som ett av de mer slående sambanden.
Hon berättade och visade bilder på hur Ashera avbildas och jämförs med livets träd. Detta tillsammans med berättelsen om Baal som åskguden, fick mig att känna igen Asatron. Även här är livets träd, asken Yggdrasil viktig. På något sätt har jag alltid, trots min ateistiska hållning, uppskattat Asatron som en mycket mänsklig och högt utvecklad tro. Den sista polyteismen i Europa. Inflytandet från äldre, sydligare polyteistiska religioner har varit stort och inte så svårt att spåra. Men anpassningen till det norröna klimatet och livsförutsättningarna var bättre än i någon annan religion. Det var med andra ord en religion som inte var statisk, utan modern, samtida och föränderlig. Kristendomen och den kristna kyrkan har naturligtvis i sin elitistiska strävan gjort sitt bästa för att dölja detta.