Skiftet i myndigheternas språkbruk, från strandskydd till vattendrag, från allemansrätt till biotopskydd, under samma lagrum, visar hur myndigheterna bedrar och bestjäl sina uppdragsgivare, medborgarna. I andra sammanhang skulle det frankt kallas vid sitt rätta namn, trolöshet mot huvudman! Utan att det utretts och föredragits på ett ur demokratisk synpunkt tillfredsställande sätt har dessa ändringar genomförts.
Det skulle vara intressant att veta om det gjorts någon utredning om vilka vattendrag som har stränder i språklig mening. Sjöar och älvar har det. Med åar är det tveksamt, jag skulle säga åkant i de flesta fall. Jag har aldrig hört någon säga att en bäck har en strand. I vissa fall används ordet brink, vanligen i betydelsen brant med naturlig rasvinkel vilket omöjliggör en strand som människor kan uppehålla sig på intill vattnet.
Alla vatten har vid sin anslutning till mark ett vattenbryn. Men i svenska språket är detta inte med automatik en strand. Att kalla en zon med godtyckligt bestämt vidd för strand är självfallet också bedrägeri och betraktat i en språklig-logisk analys gjort med bedrägligt uppsåt.
Diken är inte vattendrag i betydelsen naturligt vatten. De har definitivt inte heller någon strand.
Kan ett vattendrag som per definition inte har någon strand omfattas av strandskyddet? Ja, säger byråkraten. Nej! säger förnuftet.
Håller jag på och märker ord här? Ja, absolut! Det är nämligen det som är juridikens innersta väsen, att märka ord. Om inte medborgarna förstår och inser att jurister gör sina egna och ibland väsensskilda tolkningar från vad man vanligen gör i befolkningen, då blir folket oundvikligen svindlat.
Juristen och författaren Dan Westerberg skriver i sin bok Fastighetsjuridik att äganderätten i Sverige har stärkts på senare år. Som stöd för sitt påstående nämner han den förtydligade rätten till ersättning vid expropriation. Men det är ju ingen stärkt äganderätt! Det är endast stärkt rätt till ersättning vid expropriation och inget annat. En stärkt äganderätt hade gjort det svårare att expropriera, gjort det svårare att ta privat mark i anspråk utan ersättning, gjort det svårare att belägga privat mark med myndighetskrav på visst brukande eller icke brukande, stärkt ägarens exklusiva rådighet över sin egendom. Istället har äganderätten försvagats på samtliga dessa punkter. Stärkt äganderätt, My A**!
Nyspråksmetoden är också etablerad MO i EU. Det tydligaste exemplet är väl att där betyder kompetens behörighet, inte skicklighet. Framför allt har man inom EU utnämnt sig själva, den egna byråkratin, som den instans som har kompetens i olika frågor. Med andra ord säger de att makten och härligheten är vår (EU:s), i evighet amen!
Mats! Du tar upp en mycket viktig sak, nämligen språkbruket. Önskad terminologi väljs utifrån vad man vill åstadkomma. Den enes frihetskämpe blir så att säga den andras terrorist, den enes död blir den andres bröd och så vidare.
Bo Lindervall tog upp detta problem, med skogen som exempel, i en ovanligt lyckad krönika http://www.skogsaktuellt.se/?p=37176&pt=112
Vem avgör då vilket språkbruk som är rätt eller fel? Jo, det är upp till var och en att avgöra utifrån sin egen synvinkel. För detta är filosofi och så länge vi håller oss till filosofin, så finns det ingen absolut rätt eller fel.
Moderna så kallade ”politiker” försöker att göra det till sitt personliga varumärke nämligen att förvränga och förvanska språket för att vinna sin framgång eller karriär!
Det skrivs allt för lite om detta fenomen av de människor som borde göra det, nämligen ”riksblaskornas” ledarredaktioner.
Bosse Lindervall brukar ha förnuftiga tankar i sina krönikor. Men var finns han? På sista sidan i en gratistidning till lantbrukare. Tänk om han en gång i veckan fått ha huvudledaren i DN eller SVD. Men då hade väl de coola storstadsjournalisterna fått dåndimpen1