Vad är det för tid vi lever i?

Frivillig gemenskap finns knappt längre. Här några exempel från egna och bekantas erarenheter.
En hyresgästförening hade tidigare lägre hyror än omgivande föreningar. Då hade man en energisk ordförande som gärna fixade småsaker själv. Därigenom fick han viss koll på hur lägenhetsinnehavarna skötte sig och kunde påtala lägenhetens skick och olämpligt beteende gentemot föreningen. Vid större jobb, som målning, organiserades de boende själva. Trappstädning sköttes i tur och ordning av de boende.
Efter hans frånfälle har den nye ordförande inte samma intresse. Så fort något krånglar rings ett företag med fastighetsservice in. Idag har hyrorna passerat de andra föreningarnas. Standarden i vissa lägenheter har sjunkit påtagligt, missnöjet med grannarna har ökat.

En företagare lyckades inte få ekonomi på sin verksamhet. Efter flera års kamp för sin vara, mot byråkrati och mot jättarna på marknaden gav hon upp. Hon sålde sin fastighet och betalade av alla sina skulder. De sista pengarna gick till kronofogden. Hon flyttade in i en komunal hyresrätt.
Men utan A-kassa hade hon inget av leva av, så hon sökte socialbidrag. Men där fick hon avslag med motiveringen att det var fel av henne att betala sina skulder. I synnerhet skulden till kronofogden skulle hon inte ha betalat. Förklaringen är att hon hade så lite kvar att hon hamnat under existensminimum om fogden krävt att få sitt och det har fogden inte rätt att göra. Enligt socialkontoret hade det alltså varit bättre att vara tungt skuldsatt och leva upp de pengar som skulle gått till skulderna, innan hon skulle kunna få socialbidrag. En sådan ordning hade gjort att andra, företag och privatpersoner, oförskyllt fått betala hennes skulder.
Hur hon försörjer sig nu känner jag inte till. Men försörjningsstöd, som socialbidrag egentligen heter trodde jag var till för just dem som inte har något kvar att leva av. Jag trodde inte att de som var måna om att göra rätt för sig skulle missgynnas av systemet. Det visar sig alltså att planering för att optimera sin ersättning från samhället anses bättre, av offentliga tjänstemän, än att försöka göra rätt för sig.

Det verkar inte heller vara en generationsfråga. Det är inte bara ungdomar som vill ha låg skatt och högt bidrag. Det förekommer i alla åldrar. Det är som om ett helt (folkhems)samhälle sprungit alldeles för långt över kanten innan medborgarna insett det ohållbara i systemet. Nu försöker allt för många trixa istället för att arbeta och systemet brakar samman allt snabbare.
Att samma människor som försvarar systemet nu hittat något nytt som de kräver ska vara (ekologiskt) hållbart gör inte saken bättre. Att den uppifrånstyrda hållbarhetsmyten gör bara individerna mer sårbara, är för den med öppna ögon lika uppenbart som att folkhemssamhället inte var långsiktigt hållbart.

Ni kan säkert fylla på med egna erfarenheter av hur frivillig gemenskap inte fungerar som det borde. Hur tvånget på konformism förstör både frivillighet och samhällsanda.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vad är det för tid vi lever i?

  1. Niklas skriver:

    Märkligt beslut av socialen. Hoppas kvinnan överklagar och får ett positivt beslut. F.ö. borde väl en skötsam f.d. egen företagare ha lättare att få jobb än en socialbidragstagare.

    Vad hyresgästföreningen beträffar, så är det väl egentligen inget märkligt. Det är bekvämare och dyrare med att låta andra sköta service och reparationer än att göra det själv. Valet är ju upp till var och en.

Kommentarer inaktiverade.