Tjatet om försiktighetsprincipen har fått ett litet uppsving igen. Det gäller exempelvis klimathotet, biologisk mångfald och hållbar energi. Men uttrycket missbrukas ofta, kanske till och med oftast, på ett sätt som inte är en korrekt användning av begreppet. Man kan få känslan att det görs med avsikt och för att vilseleda. Därför kan det vara på sin plats att påminna om vad försiktighetsprincipen är.
Försiktighetsprincipen är den principen att när man känner till en risk, vari den består hur den kan minimeras mm, väljer det minst riskfyllda alternativet, metoden eller liknande. Någon väsentlig del i risken måste alltså vara känd för att försiktighetsprincipen ska vara applicerbar.
Men så används inte försiktighetsprincipen i argumentation och propaganda. Tvärtom, man brukar kasta fram försiktighetsprincipen som argument när man inte vet risken, eller kanske ens känner till någon risk alls. Då brukar försiktighetsprincipen hävdas än mer påstridigt. Den används alltså för att få debattörens egen vilja igenom, baserat på debattörens känsla eller sakligt omotiverade rädsla.
Detta är inget annat än vidskepelse. Att hävda att andra ska avstå från bilkörning, köttätande, sex, alkohol, flygning, TV-tittande, tvättmedel, eller något annat för att stilla debattörens egen rädsla för något, är att hänvisa till en vidskeplig rädsla för något.
”I västvärlden finns det då alltid möjlighet för den mest högljudde att stifta regler som förbjuder det ofarliga. Bara man använder panik som grogrund. (…) Vi undviker det ofarliga för att visa handlingskraft istället för att värdera risken…
Och det räcker med att en person uttalar sig på ett panikframkallande sätt. Det är det som gör oss så lätta att manipulera. En så kallad expert kan vittna om förskräckliga följder och hela västeuropa slutar äta kyckling. (…) Tidningen förmedlar ju bara vad flera auktoriteter säger. (…) Och eftersom panik säljer bättre så tenderar man att fråga dem som är rädda för allt eller åtminstone dem som är bra på att måla fan på väggen. (…) Det talas om miljögifter och växthuseffekter. Allt påhejat av personer med särintressen. (…) Ett antal experter sa att det var farligt. Media var tvingade att hänga på och alltså var också myndigheterna tvugna att agera. ”
Några spridda citat ur David Eberhard : I trygghetsnarkomanernas land.
Rekommenderas!
Då är vi i vart fall tre som genomskådat falsariet!