Gunnar Bramstång 1

Jag kommer att fortsätta skriva om äganderättens förfall i Sverige. Förhoppningsvis får jag tillfälle att skriva om dess återupprättelse. För att tydliggöra de orättvisor svenska fastighetsägare utsätts för vill jag börja med att redovisa en juridisk bakgrund till hur myndigheter ska uppträda i sitt förhållande till såväl medborgare som till lagen.

Jag har hämtat detta från ett vittnesmål som professor emiritus Gunnar Bramstång avgivit i ärendet Tallhyddan. Bramstång har varit professor i offentlig rätt, han har haft lärostol i både Lund och Uppsala. Han är också väl förtrogen med de konventionstexter som Sverige skrivit under och som numera är del av svensk lag, exempelvis Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Detta är de förvaltningsrättsliga principer som Bramstång berörde i sammandrag:

  1. Legalitetsprincipen
  2. Proportionalitetsprincipen
  3. Det lindriga ingreppets princip
  4. Förutsebarhet
  5. Objektivitetsprincipen
  6. Likabehandlingsprincip
  7. Likställighetsprincipen
  8. Självständighetsprincipen
  9. Behovsprincipen
  10. Kommunikationsprincipen
  11. Officialprincipen
Jag utgår från att ett offentligt vittnesmål är offentlig handling och får återges i skrift. Detta är vad jag hörde när jag lyssnade på en bandupptagning av vittnesmålet:

Legalitetsprincipen Regeringformen 1:1 3st, innebär att rättstillämpning ska ske under lagarna. Ej bara skriven lag, även praxis, fast sedvänja och europakonventionen.

Proportionalitetsprincipen i kombination med det lindriga ingreppets princip. I offentlig rätt får inget presumeras. Det ska utredas i varje enskilt fall att det är en rimlig balans och proportionalitet för motstående intressen.
I Sporrong & Lönnroth-fallet slås fast att avvägning skall ske för varje enskilt fall.
En bakgrund skall ges med beskrivning av de olika intressena. Ställningstagande ska motiveras mot bakgrunden. Domen ska vara i linje med det lindriga ingreppets princip.
Vid fall där ingrepp i individens frihet och rättigheter avgörs ska det framgå bakgrund, omständigheter och värdering i domslutet. För att inskränkning ska få ske måste samhällsintresset vara tungt och väl dokumenterat.

Förutsebarhet. Man ska någorlunda kunna förutse situationen. Särskilt när det gäller så kallat “legitimate expectation”. Man ska kunna förutse vad utfallet blir, i synnerhet när medborgaren bibragts föreställningen att denne kan förvänta sig en gynnsam utgång.

Legalitetsprincipen är inte endast förankrad i RF. Den är även vedertagen inom Europarätten, EG-rätten, där Europakonventionen ingår som en integrerad beståndsdel. När det gäller legalitetsprincipen kan hänvisas till alla lagar som är aktuella, exempelvis förvaltningslagen, plan- och bygglagen, sekretesslagen, arkivlagen. Allt detta ska ses i ett till europakonventionen knutet system.

Objektivitetsprincipen innebär enligt RF 1:9 att varje beslut ska vila på beaktande av saklighet och allsidighet. En speciellt allvarlig variant, anges i Gustaf Petréns kommentar till RF. Där framhålles att en särskilt allvarlig variant av avsteg från objektivitetsprincipen och principen om likabehandling är så kallat “illojal maktanvändning”.
Bramstångs definition är: “en icke syftestrogen lagtillämpning.” Den tar sig uttryck genom en särbehandling, otillbörliga gynnanden eller missgynnande i förhållande till en mer eller mindre konkretiserad krets av andra i samma läge.
Det är således en form av diskriminering. Här kommer man in på diskrimineringsbestämmelserna i RF men framför allt på artikel 14 i Europakonventionen. Så fort det är fråga om en misstanke som med viss sannolikhet kan styrkas, att obehöriga, artfrämmande, syftesfrämmande hänsynstagande har förekommit, då riktas blicken mot rättsfiguren om “detonnement de povoir”, en snedvridning av makten.

Fortsättning följer.

This entry was posted in Äganderätt and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.