Jordbrukstidningarnas faiblesse för ekologiskt

Göteborgs stad har fattat beslut om att endast köpa ekologiskt kött. Det är en självklar följd av att de har en aktivistisk miljöutredare på miljökontoret. Hon heter Ulla Lundgren. Hon tror på allvar att djurhållning med ty åtföljande köttkonsumtion har en negativ inverkan på jordens klimat. Hon tror dessutom att en minskning av köttätande i Göteborg, i synnerhet i kombination med en övergång till ekologiskt kött har stor betydelse för planeten. Att förändringen kostar göteborgarna miljoner i skattepengar, tycker hon är en bisak.
En av de kontrakterade producenterna, Johan Stegard, har följande att säga om sina konventionellt odlande kollegors produkter. ”Kemiska bekämpningsmedel är en viktig ingrediens i mat som inte är ekologisk.” Allt enligt Jordbruksaktuellt nr 9, 16/5.

Det är lika illa i alla tidningar med anknytning till jord och skog som jag läser. Det kvittar om det är Land, ATL, Jordbruksaktuellt eller någon av skogskoncernernas tidningar. Journalisterna är helt och hållet megafoner för ekologiskt och certifierat. De gör ingen som helst analys av om det budskap som de ekologiska eller certifierade producenterna marknadsför har någon förankring i verkligheten. De litar blint på deras goda ord, eller möjligen på deras fromma förhoppning om att ha rätt. När journalister i facktidningar väljer att kalla bönderna och deras organisationer för lobbyister, samtidigt som man okritiskt för fram miljöorganisationernas rädsla för ”katastrof” på både det ena och det andra området, då är inte rapporteringen saklig.

När facktidningarna inte klarar sitt granskande uppdrag bättre är det inte underligt att den breda massan i riket, som i bästa fall endast läser dagstidningar, tror på all ”ekologisk” propaganda som vanliga icke branschkunniga murvlar ödar trycksvärta på. Myter och populistiskt svammel om klimat, ekologi, etologi och annat naturrelaterat hör inte hemma i fackpressen. Här finns ett digert städjobb för tidningarnas ägare, ansvariga utgivare och chefredaktörer.

Till och med kulturjournalister, det vill säga kommunister som Zaremba i DN (han flydde från en kommunistisk diktatur i öst till friheten i Sverige, men fortsatte vara kommunist i 20, 30, 40 år) lyckas, med sitt fabulerande utifrån sin kompis misslyckade försök att korrumpera det svenska rättsväsendet att ge kompisen beslutsrätt över sin grannes skog, med konststycket att intressera svenskarna för de ”gröna näringarna”. Men naturligtvis inte för sanningen eller med sanningen som metod.

Så länge staten sätter upp miljömål, som i praktiken inte är mer än gröna lögner för att hålla en okunnig och oroad allmänhet på gott humör, samtidigt som dessa miljömål i huvudsak endast innebär kostnader för markägare, så kommer problemen i de ”gröna näringarna” att bestå.

 

Tillägg 24/5, Newsmill, en artikel med i huvudsak samma tema.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Jordbrukstidningarnas faiblesse för ekologiskt

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Kan det vara så illa att Ulla Lundgren fått sin utbildning i Moskva samtidigt med Hr. Mugabe? Ransoneringskorten är inte långt borta.
    Det kunde vara intressant att få läsa om vad Arla gör med den överbetalade ekologiska mjölken som dom vägrar att taga emot enligt hemska rykten?

    • mats skriver:

      Hon ser inte ut att vara av den årgången. Snarare tillhör hon den generation akademiker som vilseförts av den kommunism som skingrades över världen efter 1989 och antog en grön skepnad.

  2. Errbe skriver:

    DEN OFÖRBLOMMERADE GALENSKAPEN

    Jo, jo. Det vara ovanligt många kommunister, som blev miljömedvetna, när det begav sig.

    Den danske lektorn i Ranum, Jylland, Steen Steensen såg rätt, när han i tidigt 80-tal yttrade: ”Med ekologismen nås mål som socialismen blott drömde om”.

    http://www.steen-steensen.dk/Abildgaard/kologismen.html

    På 20-talet förklarade den amerikanske politiske kommentatorn H. L. Mencken: ”The urge to save humanity is almost always a false front for the urge to rule.” Strävan att rädda världen är nästan alltid en falsk fasad för strävan att härska över världen.

    De totalitära drömmarna lyser igenom: Våra gediget demokratiska debattörer Anders Wijkman och Bo Ekman i Tällberg Foundation har officiellt förklarat att det demokratiska systemet nog inte kan klara de globala utmaningarna. De och andra föreställer sig att FN skall få mandat att styra klimatet. Hur det skall gå till avslöjade lord Monckton i Durban. Han tycktes vara den ende som verkligen läste det utkast till fördrag, som skulle ha undertecknats:

    http://everykindapeople.blogspot.se/2011/12/den-oforblommerade-galenskapen-i-durban.html

    • mats skriver:

      Lord Monckton har en härlig svada och ett skarpt öga för lögner och orimligheter. Att hans mothugg retar gallfeber på de gröna riddarna gör mig inte alls ledsen.

    • B-J Bjurling skriver:

      Tack för tipset!
      Jag kan väl tillägga Erling Fossen – Antinatur (på norska), och t.ex Luc Ferry – Den nya ekologiska ordningen.

  3. Niklas skriver:

    Varför är den okunniga massan så tvärsäker på förträffligheten hos alternativodlad mat och certifierad skog, medan de verkligt insatta är fulla av tvivel?

    F.ö. tycker jag att uttrycket ”ekologisk odling” är direkt missvisande, då all odling har sin ekologi. Alternativodlat är en mer adekvat benämning på företeelsen.

  4. Pingback: Totalitär uppmarsch | Frihetsportalen

Kommentarer är stängda.