Så länge jag kan minnas, sedan jag var barn, har kvinnor, allt från de jämnåriga flickorna till gamla tanter talat ringaktande om män. Jag tror inte att de är eller har varit medvetna om hur allmänt detta ringaktande är.
Det tar sig uttryck i allt från förklenande omdömmen till uttalat förakt för män. Kanske gäller detta i synnerhet vita välbeställda medelålders män. De påstås inte kunna våldtas, inte kunna diskrimineras. Samtidigt som kvinnorna uttrycker denna ringaktning, beklagar de sig över att männen har alla fördelar och kvinnorna får bära alla nackdelar i samhället. Det brukar heta saker som att kvinnorna får jobba dubbelt så hårt för att få hälften i lön.
Allt fler rapporter, från allt fler länder visar dock att det är kvinnor som läser mest på högre utbildningar och att de numera får de bästa jobben. I det läget väljer Hillary Clinton att starta ett slags frimurarloge som ska gynna kvinnor på männens bekostnad. Maud Olfosson har ansvar för en av grupperna. Hon konstaterar att så är fallet med utbildning och jobb som jag nämnde ovan. Men säger samtidigt att nu gäller det att höja tempot i förändringen, så kvinnorna kan bli mer jämställda.
Så jämställdhet är egentligen inte lika möjligheter och lika rättigheter. Jämställdhet är kvinnors överordning. Frågan är bara med hur mycket, innan de tycker att det är nog?
Det kanske är därför kvinnor lever längre än män, för att de ska få sista ordet?
Tja, det finns ju många män som talar nedsättande om kvinnor också – både på skämt och allvar.
Jo, men det är som jag uppfattar det relativt ovanligt att de gör det direkt till kvinnorna och inte inför vittnen.