För ett år sedan kom den första sammanställningen av ett nytt sätt att mäta trafikolyckor där cyklister är inblandade. Det visade sig att cykelolyckor var mycket vanligare än man dittills hade trott. Anledningen till att detta inte varit känt tidigare är att den gamla statistiken byggt på polisrapporter, medan den nya bygger på sjukhusrapporter. De flesta cykelolyckor kommer helt enkelt inte till polisens kännedom. Det framkom att så många som 1700 cyklister skadas så svårt att de får bestående men.
Ytterligare en anledning till att cykelolyckorna underrapporteras torde vara att de materiella skadorna ofta blir så små att att de inte föranleder polisutredning eller försäkringsärende. Antalet cykelolyckor är alltså fortfarande sannolikt betydligt fler än den siffra man får fram genom att lägga ihop polis- och sjukhusstatistik. Som det brukar heta i andra sammanhang, mörkertalet är jättestort.
Nu har Folksam kommit med en uppföljande rapport. Den visar att läget är oförändrat, hela 48% av de trafikolyckor som ger någon form av medcinsk invaliditet orsakas av cykelolyckor Notera ordet invaliditet, bestående skador alltså. Motsvarande andel för bilolyckor är 28%. Sju av tio cykelolyckor är singelolyckor. Cyklisterna är alltså dåliga på att anpassa hastigheten efter egen förmåga och rådande omständigheter. Olyckorna fördelas jämnt mellan vägar och cykelbanor. En reserverad egen körbana ger således ingen statistiskt påvisbar ökad säkerhet.
Ändå satsas mest pengar på att jaga bilisterna, hålla nere bilisternas hastigheter och framkomlighet. Det propageras för cyklismens hälsobringande effekter och massiv utbyggnad av cykelbanor. Det är många aktörer som har anledning att kolla över sina prioriteringar och sin propaganda.
Det är bara att konstatera att den svenska trafikplaneringen inte tar någon hänsyn till cyklisterna och deras situation, utan bara är inriktad på bilister och fotgängare. Sorgligt men sant.
Du håller sålunda inte med om slutsatsen, ”Cyklisterna är alltså dåliga på att anpassa hastigheten efter egen förmåga och rådande omständigheter.”?
Jag tänker framför allt på att 70% av cykelolyckorna är singelolyckor.
Skulle de svenska trafikplanerarna börja behandla bilismen på samma styvmoderliga sätt som de behandlar cyklisterna, så skulle det snabbt bli revolution i landet. Den saken är klar.
År 2009 dog 358 personer i trafiken, 20 utav dessa var cyklister. Mörkertalet för de sistnämnda har varit stort, men det förändrar inte att motortrafiken är betydligt farligare.
Och 100-150 är självmord. Sett i förhållande till transportvolym anser jag ca 200 dödade (som resultat av brister i själva verksamheten) vara ett tecken på en extremt väl fungerande verksamhet. Jämför gärna med de 3000 som dör varje år i den offentliga vården till följd av misstag och rena felaktigheter i den verksamheten.
Men visst kan det bli bättre. Vi kan bygga bättre vägar och gator, vi kan informera folket om vägens idé, att bära trafik, samfärdsel, (varor, människor och idéer) från plats till plats. Att där krävs samarbete, men att vägen inte är en lekplats, inte är en motionsslinga. Då kan det bli ännu bättre och effektivare.
Det är lite otydligt vad du menar. Skall det överhuvudtaget inte finnas cykelbanor? I större städer är ett fungerande cyklenätverk absolut nödvändigt. Alla kan inte ha bil i dessa områden, dels för att det inte finns plats för dem, dels för att cykel är ett betydligt mer ekonomiskt alternativ än både bil och kollektivtraffik, och slutligen så försämrar det luftkvaliteten med en alltför stor motortrafik.
Däremot behöver man inte satsa på cykelbanor på, till exempel, E14 mellan Sundsvall-Östersund. Men det är det nog inte så många som argumenterar för det heller.
Vad är problemet egentligen?
Då ska jag vara tydlig. Jag har inget emot cykelbanor. De kan mycket väl motiveras på många sträckor. Däremot är cykling året runt bara ett alternativ för några få, vid korta avstånd, när man är ung, frisk och stark.
Jag vill att politiker, myndigheter och NGO:s slutar motarbeta biltrafiken. Sluta jaga fartsyndare, sänka hastighetsgränser, sluta ställa upp konstgjorda farthinder, sluta införa tillkrånglande byråkrati för yrkestrafiken. Anamma vägens idé med all den nytta den tillför samhället.