I den nyss avhållan LRF-stämman debatterades naturligtvis varg. Det blev delvis en debatt om stad mot land, om de som kan och vet något om förhållandena på landet och de som inte vet, om de som berörs av varg och de som inte gör det. På många sätt en allmän debatt om villkoren för att vara landsbygdsbo, inte minst för att vara bonde i någon mening. Sven-Erik Hammar, medlem i LRF:s förbundsstyrelse, menade att de (LRF) bör söka samverkan. ”Motsättningar gynnar bara den som vill polarisera och ytterligare förvärra debatten.”
Det kanske är det som måste till. Se gårdagens artikel om Poker med terroristerna. Man kan inte söka samverkan med skolgårdens största mobbare. Man måste konfrontera, polarisera. På det viset kan man visa hur orimlig mobbarens attityd är. Med rätt argument kan man få sympatierna på sin sida. En polarisering kan, rätt hanterad, isolera mobbarna så att deras angrepp blir verkningslösa. I bästa fall så att deras vilja att attackera uteblir.
Det är det som är civilkurage.
Ett sätt att få opinionen med sig är att inte i första hand diskutera varg. Istället bör man pedagogiskt och outtröttligt redovisa de allmänna etiska, filosofiska och politiska grunderna för en stark äganderätt, ägarens rådighet och självständiga nyttjande av sin egendom, med mera. Visa hur en naturvårdspolitik som ger hög status hos myndigheter, NGO:s, turister och allmänhet som inte lever i denna verklighet, får till följd att i huvudsak imaginänra vinster tillfaller denna skara anonyma åskådare, samtidigt som de reella kostnaderna belastar markägarna.
Som en konsekvens av att man får en större skara som förstår principerna bör man också kunna få dem att i logisk konsekvens medge att eventuell vargförekomst måste hanteras så att de enskilda medborgarna i vargområdena inte drabbas av asymetriska och orättvisa villkor. Att en (okunnig) majoritet inte får tvinga sina orättfärdiga villkor på en minoritet.
Eller är det att hoppas för mycket? Att tillerkänna normalsvensken för hög intelligens och för stor integritet? I ett sådant läge är det väl ändå bara konfrontation som återstår, polarisering.
Detta (kränkande av äganderätten) har de flesta markägare hävdat sedan länge och Du har alldeles rätt, det är inte rovdjuren som är orsak till problemen utan det är oavsättliga, skattefinansierade tjänstemännen/kvinnor med ”privata agendor” plus alla dessa NGO´s typ SNF.
Ge äganderätt, bruks och nyttjanderätten ett reellt innehåll det gynnar oss alla, hela nationen och vi får en chans att slippa det ”konfliktlösande patrasket”
Jag håller fullkomligt med. Vad som är frustrerande är, tycker jag, att vi förefaller vara så få som tänker i de här banorna. Det vore häftigt att knyta ihop intressanta tyckare till någon slags ”tyckeriakademi”. Och man blir ju grön av avund om man tittar på den strategiska och ideologiska debatt som förs inom jägarkåren, just med hänsyn till rovdjursfrågorna, på t.ex. http://www.jaktojagare.se . Men som du säger, debatten behöver ju lyftas upp på ett mer principiellt plan.
Men om jägarna förefaller en smula insnöade på vargar så är ju jord- och skogsbrukssektorn helt vilsna (utsatta för nånsorts kollektiv bestraffning av Land lantbruk (som iåförsig inte heller var något idealiskt forum)).
Lantbrukstyckarna behöver bli flera, de behöver forum och kontakt och, just det, de behöver lyfta blicken mot ideologiska och politiska strukturer. Vidare behöver de olika naturbrukskategoriernas folk lära av varandra och ta hänsyn till varandra.
Och sedan behövs det självförtroende.
Varför läser inte alla frihetsportalen?
Varför läser inte alla ”frihetsportalen”?
Det är ”bekvämare” att inte läsa den. Det krävs energi att hävda friheten och allt lär ju bli serverat medborgaren bara man avstår från att tänka.
En annan idé (inspirerad av SSB:s raljerande över Säker gårdkuserna) är att ställa samman ett studiematerial, en grundkurs, inte mot hoten på gården, utan mot gården. Vilka de politiska, ideologiska och psykologiska hoten är mot friheten i allmänhet och friheten mot naturbruk i synnerhet. Det förefaller mig som om Mats redan beskrivit det mesta i den vägen. Det skulle bara behöva kondenseras, sållas ut och paketeras på ett praktiskt användbart sätt. På så vis skulle medborgarna kunna ”få det serverat” utan större egen insats. Hallå Medborgarskolan!
Tack för det förtroendet B-J!
Jag försökte för 5-10 år sedan med Vuxenskolan. Jag kom så långt som till en centralt placerat person som tog lång tid på sig att svara. När jag till slut tog kontakt för få höra svaret, blev beskedet: Mycket intressant och säkert nödvändiga frågor att belysa. Men vi kan inte stå bakom detta, för det är ju inte mainstream!
Med andra ord, vi utbildar gärna befolkningen, men det får inte vara med något nytt som de inte redan kan. Det skulle kunna få oöverskådliga konsekvenser.
Karl Hedin et al. har gjort ett ambitiöst arbete som finns att läsa på: vargboken.com
Särskilt intressant för dina resonemang är deras indelning i grupperna myndigheter, betraktare och brukare. Läs den om du har tid!
Att nå fram via rättsfilosofiska resonemang kring äganderätten låter sig inte göras i Sverige är jag rädd för. Men jag är som vanligt imponerad av dina skriverier och hoppas att de får det genomslag de förtjänar.