Papier, bitte!

Jag har tidigare skrivit om det otyg som kallas certifiering, licensiering och ibland till och med professionalisering. Nu vill jag presentera ett annat perspektiv på denna fråga.

När någon väljer ett yrke, går utbildningen och gör praktiken, så förutsätter jag att vederbörande har intresse för sitt yrke. Med ett normalt intresse för sitt val följer att man under sin yrkeskarriär också anstränger sig för att förkovra sig i yrkets olika specialiteter, samt dess utveckling och förändring. Det kan gälla tekniska nyheter, vetenskapliga upptäckter, nya affärsmetoder eller områden.

Personligen kan jag säga att jag försökt hålla mig orienterad om förändringar och nyheter inom i stort sett alla yrken där jag varit verksam. Inte så att jag på alla områden lärt mig och praktiserat det nya, men en hälsosam insyn har jag försökt bibehålla. Jag tror att detta förhållningssätt gäller långt fler än mig själv.

Men det tror inte byråkrater. I deras ögon är alla människor i grunden ointresserade av sina arbeten och sina yrkesval. Medborgarens enda motivation för att gå till jobbet antas vara den hägrande löningen. Som yrkesmänniska förmodas medborgaren vara lika oförmögen till egna tankar och initiativ som en gammaldags robot. Allt den ska göra måste programmeras in av någon överordnad varelse och sedan vidimeras av denne. Byråkratens självbild som mänsklighetens übermensch är avslöjande för den människosyn som tar sig uttryck i dessa krav på certifiering av redan kunniga människor. Det är en fascistoid människosyn, helt enkelt.

Om inte yrkesverksamma människor som har att hantera sitt yrkes skiftande uppgifter klarar av att inse när och vad de behöver göra bättre, hur ska då byråkrater som inte är insatta i yrket kunna avgöra vad var och en behöver? Är det för att byråkrater helt enkelt är bättre människor? Är det för att byråkraterna inte sover gott om natten utan både livrem och hängslen, samt en certifierad sov-gott-dröm-sött-nattmössa?

Två vanliga skäl och argument för certifieringen är kvalitetssäkring och garanti för att arbetet utförs enligt lagar och regler. Men vem är det som bestämmer vilka lagar och regler som gäller, eller vad som menas med kvalitet? Jo, det är samma byråkrater som certifierar, eller åtminstonde deras siamesiska tvilllingar.

Att omfattande krav på certifiering dessutom för med sig starka såväl inlåsnings- som utelåsningseffekter på arbetsmarknaden har jag berört tidigare. Men det förtjänas att upprepas. Med höga certifieringsskrank kring varje yrke kan vi inte ens tala om en marknad för arbete längre.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Papier, bitte!

  1. Pingback: Visste du att du kan bli frisör? | Liberala nyheter

Kommentarer inaktiverade.