Av en händelse kom jag att tala med en chefstjänsteman på en svensk Länsstyrelse för en tid sedan. En chefsperson alltså, inte någon underhuggare som tycker att de har fullt upp med att tillämpa lagens alla bokstäver. Ägar- och markfrågor var inte upprinnelsen till kontakten. När det stod klart för tjänstemannen att jag äger en jordbruksfastighet utbrast denne spontant, ”Du ser väl till att ha samråd med respektive avdelning hos oss innan du gör något? Du vet Naturskyddsföreningen är förjävliga på att hitta på saker att klaga på. De har folk överallt som anmäler brott mot biotopskydd, naturskydd, kulturminnen och allt möjligt.”
Det tog en bra stund att få stopp på chefstjänstemannens utlåtande om hur SNF försvårar deras arbete och inte minst ökar deras arbetsbelastning. Jag påtalade sakligt att SNF inte har någon befogenhet att döma någon. För det måste det till en utredning av en myndighet och därefter ett domstolsförfarande. Tjänstemannen höll med i sak, men lät förstå att myndigheten ofta inte kan bortse från SNF:s påståenden.
Notera att samråd är den kommunikationsform som äger rum mellan markägaren och myndigheten när det inte föreligger vare sig tillståndsplikt eller anmälningsplikt. Samråd är mer en möjliget för markägaren att få reda på vilka regler som gäller och en möjlighet för myndigheten att få en uppfattning om vad som sker i bygderna. Det har dock utvecklats en praxis att om man har samrått så har man ryggen mer fri än om man inte gjort det. I praktiken innebär därför samråd lika fullt en muntlig begäran om tillstånd även för de allra enklaste och vardagliga aktiviteterna.
Vi utredde inte saken mer, eftersom det som sagt inte var anledningen till vårt samtal. Men kvar fanns min känsla av att handläggarna på Länsstyrelserna känner sig underlägsna mot SNF. Int minst kan det vara ett kollegialt problem, eftersom flera av dem är medlemmar i SNF och att gå emot SNF kan betyda att man internt går emot sin kollega. Det är fullständigt oacceptabelt att demokratin urholkas på detta vis, att lagarna korrumperas till att bli verktyg för påtryckargrupper.
Kanske än mer illavarslande är det med den totalitära framtid som pekas ut i systemets förlängning. När samråd måste till för varje aktivitet på den egna fastigheten, vad är då äganderätten värd? Vilken frihet äger markägaren över sin egendom och sitt eget liv?
Man kommer osökt att tänka på Hasse Alfredssons Gammal man från Gula Hund. Vi är fria att spara våra pengar hur vi vill, exempelvis i madrassen. Men för säkerhets skull låser staten in madrassen i sitt kassavalv åt oss. Därför måste vi begära lov och särskilt tillträde till kassavalvet för att ta ut våra pengar från madrassen. Frihetsgrad noll.
När sossarna nu går fram på bred nationell front och kräver ekologisk mat och ekologisk odling, så har de naturligtvis uppbackning från SNF. Gissa om det kommer att krävas massor av samråd innan detta är implementerat. Hur mycket skattepengar kommer det att kosta? Hur mycket produktiv arbetstid kommer det att kosta jordbruksföretagaren att samråda om alla detaljer för att alls få saluföra sina produkter på marknaden? Hur mycket frihet återstår för jordbruksföretagaren? Hur mycket frihet kommer resten av befolkningen att åtnjuta när de som ändå har sin självförsörjningsmöjlighet hemma på gården på detta vis blir insnärjda i paragrafer och regler?
I både Italien och Tyskland var fascisterna/nazisterna partier som demokratiskt valdes in i parlamenten. Det var inte dessa partier och deras funktionärer som trakasserade utvalda grupper eller vanligt folk. Det var ”fristående” förtrupper (kårer) av hatiska, hjärntvättade, aktivister som med sina aktioner transformerade samhället och banade vägen. Någon som känner igen metoderna?
RSS – inlägg
Om nu inte våra media hade levt i symbios med våra korrupta politiker hade Mats erfarenheter kunnat bibringats många fler medborgare, och varför begär vi inte mer av dessa skattefinansierade institutioner t.ex. SvD, DN, DI m.fl?
Jag har erbjudit mina tjänster till några av dem, men fått svaret att jag inte är tillräckligt ”mainstream”. I mina ögon var det en del av poängen. Ack ja!
Jag har skrivit det förr och skriver det här igen:
Det enda sättet att minska byråkratin är att kraftigt minimera skatterna och avgifterna. Så länge byråkratin får utökade ekonomiska resurser, så lär byråkraterna växa i antal. Tyvärr går det ytterst trögt med skattesänkningen.