Washington Times har haft en artikelserie om de matkuponger den federala staten betalar varje år. 80 miljarder dollar kostar kalaset. Det är tänkt att gå till fattiga som behöver hjälp till sitt dagliga bröd. Det märkliga är att USDA, jordbruksdepartementet, som sköter dessa kuponger inte kan redovisa någon statistik på vilken nytta det gör, vad som köps för kupongerna eller var.
Att de går att lösa in på allt från bensinstationer till snabbmatsrestauranger och snabbköp, det vet man. Men ingen vet om skattepengarna går till chips och läsk eller till mat. Misstankar finns att stora belopp även går till helt andra varugrupper än mat, eller kanske till och med omsätts i reda pengar som sedan spenderas på droger.
USDA, vägrar lämna ut detaljer. Man hänvisar till att man måste skydda sina kunder, butikerna. Tanken att kunderna är skattebetalarna har tydligen inte slagit rot i denna del av den amerikanska offentliga byråkratin. Förmodligen är det inte unikt för just USDA, men det är illavarslande för demokratin.
Betraktat tillsammans med vad som framkommit om exempelvis sock puppets i England och EU, ger det en bild av en västlig demokrati i ett moraliskt fritt fall. Den som tror att Sverige är ett välsignat undantag står inför ett brutalt uppvaknande.
Kan det vara så enkelt att Demokraterna försöker att skapa en inhemsk valuta om dollar blir förklarad värdelös av oss alla andra eller att araberna tröttnar på att taga emot dollar för sin olja?