I mars i år kom Erik Lakomaa ut med en liten men tänkvärd skrift, Peak whale, peak oil. Lakomaa är doktor i ekonomihistoria. Man kan säga att det är en kraftfull vidräkning med alla malthusianer, miljömuppar och andra som tror jordens resurser är ändliga i den meningen att de kommer att ta slut eller bli otillgänliga för oss människor.
Hans huvudtes är följande: ”Peak Oil” är som begrepp mindre meningsfullt eftersom det utgår ifrån en statisk värld där teknologin är oföränderlig och där prismekanismer, och incitament, inte spelar någon roll. Begreppet ”Peak Olil” eller ”Peak vadsomhelst” används därför, till skillnad från i medierna eller i den politiska debatten, sällan inom ekonomisk vetenskap.
Det har genom seklerna väckts oro för att kol, fosfor, naturgas, ved, uran, koppar, helium, kväve och till och med vatten kommer att ta slut. Nu är det peak oil som oroar. Dessa varningar om resursernas snara utsläckande har nästan aldrig kommit från ekonomer, påpekar Lakomaa. Ekonomer i allmänhet vet att om bara priset är rätt så kommer varan fram. Om priset inte är rätt finns den kvar, enligt principen att den som spar han har. Dessutom kommer alternativa varor fram om priset på en vara inte passar marknaden.
Han redovisar tydliga fakta som finns tillgänliga i ekonomisk statistik, vilket visar att peak oil är ett begrepp utan förankring i vare sig råvarornas eller ekonomisk historia. Varningar om att oljan kommer att ta slut inom ett till två decennier har kommit 1874, 1875, 1909, 1914, 1919, 1920, 1922, 1939, 1951, 1956, 1972, 1973, 1974, 1997, 2001, 2003 2004, 2006, 2007 och 2011. Detta är endast en del av de varningar som utfärdats av experter eller betrodda personer i samhället.
Peakbegreppet kan kritiseras utifrån två olika argumentationslinjer. Den ena är den teknologiska, att vad som är att betrakta som en (olje)reserv är avhängigt vilken teknologi som kan användas för att utvinna varan (oljan). Det som år 1900 var utvinningsbart var bara en bråkdel av det som var det år 1950, vilket i sin tur var en bråkdel av det utvinningsbara år 2000 eller år 2050. Allt på grund av tekonologisk utveckling.
Den andra argumentationslinjen är ekonomisk. Enkelt uttryckt, om priset på olja är högt kommer oljan fram, om priset är lågt blir den kvar i marken. Lite mer komplicerat uttryckt hänger det ihop med räntan och förväntat oljepris. Om räntan är hög och det förväntade oljepriset lågt är det fördelaktigt att pumpa upp oljan, sälja den och sätta in penagrna på banken. Om räntan är låg och det förväntade oljepriset högt är det bättre att låta oljan förräntas i marken. Det är dessutom så att om det förväntade priset är högt så är det fler som letar olja, och finner det. Då ökar reserverna.
Som exempel på hur fel prognosmakarna haft kan nämnas 1970 gjordes bedömningen att de icke OPEC-anslutna länderna hade 200 miljarder fat olja i sina reserver. De följande 33 åren producerade dessa länder 406 miljarder fat och uppskattades då ha 412 miljarder fat kvar. Av dessa har 307 miljarder fat producerats och reserverna bedöms idag till 819 miljarder fat. De har alltså 40 år senare inte nått peak oil.
Eller annorlunda uttryckt. År 1944 motsvarade de kända lagren 25 års förbrukning. Till år 2003 hade lagren ökat till 44 års förbrukning, trots den enorma ökning i förbrukning. Här finns alltså redan en etablerad energireserv som räcker i många år. Den har en väl utbyggd infrastruktur.
Detta vill politikerna nu ersätta på några få år utan att veta med vad eller hur. Hur mycket skattepengar och andra tvångsmedel måste till för att konkurrera ut den olja som redan finns i lager?Hur klokt är det? Sett exempelvis ur samhälls- eller civilisationsperspektiv.
Man behöver inte vara arg och upprörd över att det finns olja och att vi kan göra oss nytta av den. Man kan ju vara glad också!
http://www.youtube.com/watch?v=OZFXAfT3vhw
RSS – inlägg
80% av priset på bränslet hanteras av politiker, så kallade ”forskare” och parasiter i största allmänhet. Det är alltid någon annan som betalar för vansinnet! Tydligen ointressant? Skräckscenarier tar vi för vad dom är!
Problemet är att det är Peak-Nissarna som får gehör hos diverse media. De får ostört föra ut sina påståenden i artiklar som oftast inte går att kommentera. Publiceras det på Newsmill så censureras de flesta nyktra inlägg.
Praktexemplar som aldrig censureras på Newsmill är: snabel-nissen, Nisse och diverse vänstervridna damer med kända namn.
Ett litet steg till mot en normalisering av miljömupparnas hot. http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/07/19/okunnigt-om-klimatet/