Cohen et al (2012) har noterat att de arktiska temperaturerna har stigit dubbelt så fort, eller dubbelt så mycket, som det globala genomsnittet de senaste fyra decennierna. Enligt klimatmodellerna skulle det kunna bero på en ”vinterförstärkning” av uppvärmningen. Nej, logiken och förklaringarna är inte glasklara för en utomstående.
Men nu har man fått problem med verkligheten Det har nämligen blivit kallare vintrar i norr än vad modellerna förutspår. Cohen et al spekulerar i om de varmare somrarna och höstarna ger ett snabbare och häftigare omslag till vinter. Årstiderna kan ha blivit mer asymetriska. Det är ett annat sätt att säga att beskrivningen av klimatet innehåller självmotsättningar som man inte lyckas förklara.
Å andra sidan har en studie av prof Jan Esper vid Johannes Gutenberg University innefattande de senaste 2000 åren kommit till ett annat resultat. Esper har funnit att man tidigare underskattat medeltemperaturerna under romersk tid och medeltid. I verkligheten har det pågått och pågår fortfarande en långsam nedkylning sedan minst 2000 år.
Så hur farligt är kliamthotet? Inte alls! Det enda farliga är eventuellt dåliga beslut som fattas med det falska klimathotet som beslutsunderlag. Vad vi nu ser, när fler forsningsrapporter kommer fram som redovisar internt motstridiga data, eller rapporter som motsäger IPCC:s tidigare rapporter, det är klimathotslobbyn som försöker dra foten ur klaveret utan att bli av med sina anslag.
http://www.youtube.com/watch?v=xCUjaA6L0TQ&feature=related
Som vanligt finns sanningen någonstans mittemellan de två extremen. Dock är det tragiskt att det finns mer pengar att hämta för de som varnar högst och inte sällan i onödan.
Jag återkommer till de bruna träden på 60-70 talet då fanns det grova pengar att tjäna på alla möjliga skräckscenarion. Jag förmodar att det är samma personer som nu skriker högst. Vad var problemet, jo fel träd på fel ställe.
Just när det gäller väder och klimat tror jag inte man ska försöka finna ett medelvärde som ska representera ett normaltillstånd. Jag tjatar med uttrycket årsmån. Det beskriver en variabilitet där alla värden är normala och lika rimliga. Slumpens skördar.
Med tanke på de relativt dåliga prognoser våra kära meteorologer ger oss fast de har datorkraft som få så är väl slumpens skördar måhända rätta uttrycket.