När boten är värre än soten

Trots tilltagande frågetecken om klimathotet, både i antal och storlek på frågetecknen, fortsätter politiker, myndigheter, MSM, NGO:s och delar av forskarvärlden att kräva radikala och omfattande åtgärder för att stoppa den fruktade uppvärmningen. Skrämselpropagandan om vilka hemskheter som kommer att drabba oss för våra klimatförsyndelser fortsätter. Så fort ett scenario avvisats med nyktert resonemang och vederhäftig undersökning uppfinns ett nytt.

Allt som kommer på förslag kostar vanliga människor stora pengar. Höjda skatter på fordonsbränslen, extra CO2-skatter på bilskatten, CO2-avgift på bilförsäkringen, elcertifikat, överföringsavgifter, utsläppsrätter, skatter som används för subventioner av sådan energi som saknar lönsamhet. Höga utvecklingskostnader för företagen i anpassning till nya krav och regler. Även när den direkta kostnaden tas ut av företagen förs den vidare till konsumenterna.

Som resultat av de kostsamma försöken till omställning har den internationella ekonomin kraftigt bromsat in. Att Sverige klarat sig någorlunda beror på två saker. Dels på att vi inte släppt greppet om ekonomin sedan vi tvingades skärpa till oss efter en hemmatillverkad ekonomisk kris. Dels för att så gott som all vår elproduktion redan är kolfri. Vi behöver alltså göra mindre ingrepp i ekonomin för att möta de upphausade kraven.

Men samtliga svenska riksdagspartier ställer upp på principen att Sverige ska gå före och helst även längre än nödvändigt. De riskerar därmed att dra på oss helt omotiverade kostnader. Kostnader som inte ger någon klimatnytta. Boten riskerar att skada oss beydligt mer än den fruktade klimatsoten.

 

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.