Vilja slår klass

TV4 och andra nyhetsmedia gör stor affär av en undersökning som visar att inte alla barn har råd med alla idrotter. På vilket sätt skulle det vara en nyhet? Det framställs som en klassfråga. Idrott har alltid varit en ekonomisk fråga. Att inte arbeta och producera ett värde som kan inkasseras som lön, är förunnat några få. I vilken föreställningsvärld lever de som tror att det ska vara fritt fram att leka dyra lekar utan att betala för sig?

Att frivilligt avstå från arbete för att leka boll eller liknande fungerar endast om man har inkomst som räcker till. Det är därför de bästa atleterna i de stora sporterna kan bli professionella och tjäna pengar på sin idrott. Vägen dit är en investering som i de flesta fall inte ger ekonomisk vinst. Majoriteten får nöja sig deltagandets glädje och de egna prestationernas självtillfredsställelse.

Det finns de som anser att den professionella idrotten ska betala mer till amatörismen. Då har de inte förstått. Det är amatörerna och andra intresserade som betalar för de prestationer proffsen utför. Man betalar för inspiration.

Allt idrottande kostar pengar, i form av utebliven inkomst, idrottskläder, redskap, arenor, funktionärer, resor och mat. Där skiljer sig inte barns idrottande från vuxnas. Stat, kommun och föreningar kan täcka vissa kostnader för gemensamma utgifter. Notera att dessa pengar kommer från skatter och medlemsavgifter, mm. Pengar som den idrottande eller någon i dess närhet har betalat. Därtill kommer sådant som den enskilde utövaren själv måste ordna pengar till. För barn är det oftast föräldrarna.

I alla familjer är idrottande en fråga om prioriteringar. I familjer med svag ekonomi blir det fråga om än hårdare prioriteringar. Det är det som väsentligen skiljer. Jag kommer från en familj där vi idrottat i generationer. Vi uppskattar det för aktiviteten, för kamratskapen och inte minst den personliga utvecklingen. Vi har prioriterat det före krogliv och rökning, som exempel. Ännu har ingen av oss kunnat leva på inkomster från idrotten. Däremot har erfarenheter och insikter från idrottandet bidragit till färdigheter som varit till nytta i arbetslivet. Därigenom kan investeringen trots allt sägas ha varit motiverad.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.