I Land nr 38 skriver EU:s kommissionär med ansvar för jordbruksfrågor, Dacian Ciolos att ”Jordbruket måste åter igen bli en politisk prioritering, inte bara på papperet eller när en kris uppstår. Statsmakterna måste få ordentligt handlingsutrymme för livsmedelstrygghet, hållbarhet och landsbygdsutveckling.”
Med erfarenhet av myndigheters inblandning i företagande och i synnerhet i företagande på landsbygden, ger ett sådant besked kalla kårar längs ryggraden.
Mikromanagement från Bryssel av svenska gårdar, småföretag och privat boende låter som en riktigt dålig idé. Vi gick med i EU för att de utlovade subsidiaritetsprincipen, att vi i möjligaste mån ska få bestämma lokalt över våra liv. Av detta blev intet. Det är dags att ställa brysslebyråkratin till ansvar för utställda löften, under hot om att lämna hela ”gemenskapen”.
Den 10 juni 1932 förslavades de svenska livsmedelsproducenterna av en folkpartist,
hans namn var Bo von Stockenström.
1958 avgjordes Sveriges slutliga öde av Ture Königson, även han folkpartist när han med sin enda röst lät socialisterna påtvinga svenska folket ATP.
I dagsläget är det oavsättliga, skattefinansierade så kallade tjänstemän med privata agendor, i Sverige eller Bryssel som bestämmer över liv eller död när det gäller livsmedel och hälsan.
Det var ett nyttigt påpekande. Liberaler ska ju vara för frihet, men folkpartisterna har aldrig förstått vad frihet betyder för markägare och landsbygdsbor i gemen. Aldrig förstått att byråkrati är ett sämre alternativ än individuell frihet och självbestämmande, även över sin egendom.
Folkpartiet är också vårt mest EU-vänliga parti.
Finns bara ett parti som vill ta oss ur detta Dantes inferno och det är inte vänstern.