Den 25 september bildade Länsstyrelsen i Värmland två naturreservat. Dels Kanans reservat i Säffle kommun och dels Svartåns reservat i Hagfors och Filipstads kommuner. Kanans 14 hektar anses vara skyddsvärt för att det är granskog på basisk jord, vilket ger lite ovanliga mossor och svampar. Den basiska jorden lär ju inte försvinna i brådrasket och gran i Värmland låter inte heller som något unikt. Det finns således ingen praktisk anledning att bilda reservat. Klåfingrigt myndighetsutövande med stöd av EU och regeringens miljömål, är en beskrivning som kommer närmare sanningen.
Än värre är det med Svartåns reservat på 763 hektar där myndigheten helt sonika kört över markägarna. Jag har varit där för ett antal år sedan och det är inte heller någon naturtyp som är unik eller skyddsvärd. Inte minst för att den inte direkt medger någon annan användning än den som varit för handen i sekler, traditionellt skogsbruk. Vissa experter, som docent Göran Sahlén, menar att området är rent olämpligt för de ändamål som angetts vid reservatsbildningen. Någon anledning att smälla på restriktioner finns följaktligen inte. Om det inte hade varit för de där byråkratiska skrivbordsmålen som ska uppfyllas till varje pris och utan respekt för vare sig medborgaren eller dennes egendom och äganderätt.
Fortifikationsverket kräver bra betalt eller rent av stoppar orienteringstävlingar på statlig mark. Detta måste vara goda nyheter för privata markägare. Allemansrätten är således bekräftat inte tillämplig vid organsierade och kommersiella aktiviteter. Vad mera är, att det tydligen inte är förbjudet att kräva betalt för att upplåta sin mark. Att det förhåller sig så i teorin visste redan, men vi har saknat bra exempel från offentligt håll.
I Naturvårdsverkets pågående översyn av allemansrätten, där man önskade flytta fram positionerna för allmänheten och inte minst för kommersiell och organiserad verksamhet, bör detta lända till eftertanke och även efterrättelse så att äganderätten erkänns som den markägarens exklusiva rådighet över sin egendom som det bör vara.
En berättigad fråga är om detta är den nya inriktningen för staten? Att göra statlig mark otillgänglig för allmänheten och samtidigt göra privat mark mer tillgänglig utan att staten axlar det minsta ansvar gentemot de privata ägarna. Det går helt på tvärs mot rekommendationerna från den gamla Fritidsutredningen som skapade allemansrätten. Men det är naturligtvis inte helt otypiskt en socialistisk kleptokrati.
Den enda intressanta frågan är, hur skall man kunna få fler att bli drabbade av den socialistiska kleptokratin? Spillran av en livsmedelproducerande förslavad grupp medborgare har ingen rätt!
Granens barr är försurande och ger vanligtvis upphov podsoler i vårt klimat. Så frågan är hur länge som de basiskt gynnade kryptogamerna kommer att finnas kvar på den marken. F.ö. hur länge har denna granskog varit beväxt med gran? Basisk jordmån indikerar att marken borde ha varit uppodlad eller åtminstone svedjebrukad för en inte alltför länge sedan.
Sedan undrar jag i vilket ämne Göran Sahlén är docent i. Det borde framgå i texten, anser jag. Man kan ju vara docent i lite utav varje…
Annars tycker jag det är bra att du lyfter frågan om att ta betalt för att hyra ut marken till mer eller mindre kommersiella arrangemang. Det borde vara en självklarhet att kunna ta rejält betalt för detta.
Det är många år sedan jag läste om Värmlands berggrund. Förenklat kan man säga att det går en nord-sydlig gräns ungefär i Fryksdalen. Öster om denna domineras av Bergslagens sura bergarter. Väster om därom, där Säffle ligger, är det fläckar med basisk bergart. Kanans reservat är vad jag uppfattat en sådan fläck. Den har redan varit basisk i någon miljon år.
Jo, det vore önskvärt att staten åtminstone lever som den lär.
Göran Sahlén är docent i entomologi, universitetslektor vid Våtmarkscentrum universitetet i Halmstad.
Som du påpekar på annat ställe avtar det sura regnet i Sverige så att någon direkt risk för försurning i ett naturligt basiskt område som överlevt tidigare försurning är utomordentligt osannolikt.
http://www.naturvardsverket.se/Start/Tillstandet-i-miljon/Forsurning/Nedfall/