Att kasta gödning för muppar

Fick en kopia på ett äldre nr av Samhällsbyggaren, nr 2 år 2009. Professorn i oceanografi, Anders Stigebrandt vill ha stora vindkraftpumpar som rör om i Österjöns djupare delar för att syresätta vattnet, omsätta fosforn och göra den otillgänglig för de cyanobakterier som ger algblomning.

Det är ett vällovligt projekt som också ser ut att ha förutsättningar att vara en praktisk användning av vindkraft jämfört med den ebberöds bank elproducerande VKV är.

Men det som får mig att fundera är hans beskrivning av varför det behövs. Algblomning uppstår när balansen mellan tillgängligt fosfor och kväve är rubbad. Förenklat uttryckt finns tillfört (och tillgängligt) fosfor i storleksordningen 3 gånger så hög som tillgängligt kväve i Östersjön när vattentemperaturen är lämplig för algblomningen.

Bönderna är ålagda att vidta ett antal åtgärder för att inte kväve ska läcka från åkrarna ut i vattendragen och Östersjön. Det gäller även fosfor, men det är av mindre betydelse i detta sammanhang, eftersom fosforn finns i överskott från andra källor. Vilka är då dessa källor? Jo, det är främst kommunala avlopp och inte minst de fosfaterade tvättmedel som via dessa avlopp rinner ut i havet.

Så när bönderna stoppar kväveläckage så svälter de havet på kväve medan städerna gödslar med fosfor vilket ger den obalans som ger algblomning i skärgården just som stadsborna åker på semester till kusten. Vem är det som är boven här? Vilken nytta gör de gröna mupparna i stadens krav att stoppa kväveläckage från åkern? Är det ingen som kan lösa ekvationen 1-X/3=0?

Planeten har ingen brist på kväve. Men miljöorganisationerna varnar naturligtvis för allehanda kväveföreningar, trots att de på många sätt är livsnödvändiga. För bönderna finns alltid ett jämviktsläge där gödsling och läckagehämmande åtgärder minimerar kostnader för optimal avkastning. Ingen bonde har således något intresse av att slösa med gödsel eller att förorena vattendrag.

För fosforn är läget ett annat. Ingen vet riktigt hur mycket det finns eller var. Den kända och brytvärda fosforn finns bara på några få ställen och ägarna till dessa släpper inte ifrån sig information. Somliga befarar att fosforn kommer att bli den första råvara som verkligen tar slut. Så där finns ett påtagligt incitament att återvinna fosfor ur reningsverken. Kanske även ur slam i åar och sjöar. Men mest av allt inte tvätta kläderna i det och skölja ut den värdefulla råvaran i havet. Man skulle både kunna spara den livsnödvändiga fosforn till att gödsla växter och förhindra uppkomsten av oönskad algblomning.

EU vill gå vidare efter sina ”goda” erfarenheter att detaljstyra medborgarnas liv via klimathotet. Nu ska vattendirektivet från år 2000 rustas upp med nya tvång.  Siktet är enligt påtryckargrupperna inställt på jordbruket.

Danskarna tänker backa från sin egen lagstiftning. Det verkar som om samtliga partier har insett att dumdryg lagstiftning inte är bra för landet. Jordbruket är i Danmark sannolikt viktigare än skogsbruket är för Sverige.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Att kasta gödning för muppar

  1. Niklas skriver:

    Artikeln behöver förtydligas på några punkter:
    1) Cyanobakterier (även kallade blågröna alger) kan fixera kvävet i luften (atmosfären innehåller ca 78% kvävgas), vilket de flesta andra organismer inte kan. Det är bl.a. därför cyanobakterier kan ”blomma upp” när det är kvävebrist. Själva kvävefixeringen är en energikrävande process, bl.a. måste syret pumpas ut från heterocysterna, alltså de specialiserade celler där själva kvävefixeringen tar plats. Så cyanobakterierna nyttjar bara kvävefixering när det råder brist på växttillgängligt kväve.

    Utöver cyanobakterier, så kan även en del andra bakterier och arkebakterier fixera kväve ur luften. Dessutom omvandlas en del kvävgas till växttillgängligt kväve vid blixturladningar.

    2 Kvävebrist. Även om det finns ca 78% kväve i luften i form av kvävgas (N2), så kan växterna inte tillgodogöra sig denna kvävgas. Kvävgasen måste först omvandlas till nitrat (NO3-) eller ammonium (NH4+) för att växterna kan nyttja kvävet.

    3 Kvoten 1:3 kan behöva förtydligas. Det är inte fråga om vare sig mass-kvot eller mol-kvot här, utan snarare en biologiskt behovskvot.

    4 Det fosforläckage från åkrarna är ofta partikelbunden och således ganska svårtillgängligt. Det fosfor från enskilda avlopp och kommunala avlopp är däremot ganska växttillgängligt. Så att minska utsläppen på enskilda avlopp och kummunala reningsverk torde vara effektivt. Det skulle behövas en drös urinseparerande toaletter i skärgården typ http://wostman.se/index.php/sv/produkter/toaletter/ecodry utöver fosfatfria tvättmedel.

  2. mats skriver:

    Niklas,
    rätt eller fel av mig, men jag förutsätter att de som följer min blogg känner till kvävefixerande organismer. Du är nog kunnigare än genomsnittet, så det är bra att du förklarar när jag tar för givet att alla begriper!
    Jag uppfattar ditt inlägg som ett stöd för min kritik av EU:s planer på hårdare krav på jordbruket, men närapå inga konkreta planer för städernas utsläpp.

    • Niklas skriver:

      Jo, i stort delar jag din grundsyn, med tillägget att hårdare krav även ska gälla för enskilda avlopp – även på landsbygden!

      • mats skriver:

        De strängare kraven på enskilda avlopp är väl på G om jag hört rätt.

Kommentarer inaktiverade.