Patrik Engellau och Thomas Gür har skrivit en bok om välfärdssverige, Den övermodiga beskyddaren.
Jag har skrivit om i princip samma saker flera gånger. Det kan ändå vara på sin plats att nämna lite om den och även ge lite kritik. Jag tycker inte att de ger en korrekt historiebeskrivning av hur Sverige såg ut innan 1960. De har fallit i den vanliga fällan att beskriva landet som ett homogent samhälle med lika eller likartade värderingar. Så var det inte. Som exempel kan nämnas att i norr fanns finska, samiska och svenska, jämsides. I Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Värmland, Dalsland och Bohusläns västra delar var det norksa inslaget betydande. Befolkningen i de södra provinserna blev inte svenska medborgare förrän andra halvan av 1600-talet. I stockholmsområdet var utbytet med Åland och Finland påtagligt. I Bergslagen och Mälardalen har vallonerna tillfört andra vanor. Det har utgivits skrifter med mer eller mindre fördomsfulla karaktärsomdömen om folket i de olika landskapen. Som i de flesta andra länder har det funnits olika regionkaraktärer, men den centralistiska historieförfalskningen har varit mer framgångsrik i Sverige.
Engellau och Gür är båda konservativa debattörer. För sådana är alltid religion, auktoritetstro och hierarki viktiga frågor, människor måste kunna klassificeras, stoppas i fack och värderas. Som frihetlig liberal/libertarian är jag inte ense med dem i dessa bedömningar. Inte heller är jag ense med dem i den individens underordning kollektivet som blir resultatet av religionens och hierarkiernas gruppindelning av folk. Jag värderar personlig frihet, för såväl socialister som religiösa reaktionärer och titelsjuka hierarkister, högre än vad de tycks göra.
Det känns inte som om de når ända fram till nutid. Hade deras skrift kommit för 20 år sedan hade den varit en fräck uppstickare. Nu är den mer en gäspning. Ian Wachtmeisters Ankdammen rörde om och upp när den kom. Den här är på samma tema, men inte lika fyndig och kommer alldeles för sent.
Om korporativism är vi rörande ense. De har dock inte använt begreppen sock puppets eller astro turf-organisationer, som jag skrivit en hel del om. Jag anser på fullt allvar att sock puppets och astro turf är avgörande faktorer för att kunna bedriva korporativistisk politik så framgångsrikt och omärkligt för den stora allmänheten, som det sker i Sverige. Men Engellau och Gür kanske inte är medvetna om dem, i vart fall inte begreppen. Detta trots att de förtjänstfullt beskriver flera områden och fenomen där detta förekommer. De borde läsa Frihetsportalen.
RSS – inlägg