I klimatdebatten hävdas ofta att vi måste begränsa utsläppen av fossilt CO2. För att klara ekonomi, sysselsättning och produktion, kort sagt vår civilisation, så förordas nyttjande av biobränslen. Oavsett om dessa eldas direkt, de förgasas och eldas, eller rötas till gas eller flytande bränsle, så kommer de i slutänden likväl att förbrännas. Då bildas koldioxid, precis som vid all förbränning av ämnen innehållande kol.
För att ersätta de fossila bränslena måste man bränna biobränslen i en omfattning som ger minst lika stora utsläpp av koldioxid, annars skulle man inte få ut lika stor effekt och inte lika mycket arbete som från fossilt bränsle. Eftersom framställningen av användbara fraktioner, sammansättningar och koncentrationer av biobränslena också kräver energi, är risken stor att utsläppen av CO2 blir större (eller mycket större) med biobränslen än med fossila bränslen.
För atmosfären och klimatet spelar det lyckligtvis ingen roll. En kolatom i förening med två syreatomer är där desamma oavsett var de kommer ifrån eller hur de parats ihop. Härkomsten är okänd och saknar all betydelse. Den kemist som till äventyrs vill veta varifrån koldioxiden kommer, kan via analys av molekylerna i atmosfären endast konstatera, härstamning okänd.
Jo jag vet att det finns olika isotoper av såväl syre som kol, men hittils har ingen ens föreslagit att detta skulle ha någon betydelse för CO2-molekylens funktion som klimatgas. Jag har därför helt bortsett från detta i mitt principresonemang.