År 1940 skrev historikern Erik Lönnroth om Modern Historievetenskap i Vetenskapen av idag, om historikernas viktiga uppdrag att tillföra kunskap till sin samtid. Så att vi kan lära av det förgångna och göra kloka val.
”Man kan se i Daniel Mornets Les origines intellectuelles de la revolution française (1933), hur den radikala idékritiken som politiskt verkande faktor har trätt fram i en massa sinsemellan avhängiga publiceringsformer; de ha bestämt vilka ideer, som ha påverkat den ena eller andra sortens publik. Den radikala idekritikens mål, form, innehåll, intensitet och verkan har förskjutits från år till år under den dagliga debatten. I de psyken, där den alstrat handlingsprogram, medvetna eller undermedvetna, har den mött vardagsmiljöer, personliga temperament, av upplevelser alstrade känslolägen, som i sin mån bestämt den utlösta reaktionens art. Det historiska skeende, som har fört fram till den stora revolutionen, står icke längre för oss som ett växelspel mellan enkla, principiellt avgränsade makter. Det är en symfoni, byggd på ett ofantligt kontrapunktiskt register, en ström av vilje- oeh vaneliv, som har ändrat sig varje ögonblick genom att nya orsakskombinationer korsats i människornas medvetande.
Här har en syntetisk bild, som nära ansluter sig till empiriska fakta, trängt ut en äldre, subjektivare konstruktion, grundad på ett i förväg uppställt politiskt begreppsschema. Man har nått djupare insikt om skeendets funktion: hur det framskridit från moment till moment, drivet av impulser från olika, parallellt utvecklade områden av samhällets och den enskildes liv. Otaliga historiska problem vänta på en dylik vetenskaplig revision: exemplet manar till efterföljd.
Den objektiva, empiriska historievetenskapen har lång väg kvar i sin strävan att erövra historieskrivningen. Framtiden får utvisa, om det blir den förunnat, att på ett avgörande sätt komma det ideal närmare, som innerst föresvävat all historieskrivning sedan epikens födelse. Det, att låta det förgångna leva sitt eget liv inför eftervärlden och skänka den den sanna erfarenhetens visdom.”
Hur har det fungerat när klimatvidskepelsen regerar vår tid? När Lönnroth tycks mena att det tog 130 år efter den franska revolutionen innan historikerna hade analyserat skräckväldets fasor och facetter tillräckligt för att förstå och beskriva. Hur länge ska det ta att nyktra till i klimathistoriens statistiska irrgångar? Varför har inte historieforskningen redan nu en vetenskapligt korrekt beskrivning av klimatets historia? Kanske den kunskapen redan finns, men ignoreras? Måste det ta 130 år innan vår tid får en korrekt beskrivning av samhällsvetarna?
Klimathistoria handlar naturligtvis i stora delar om naturvetenskap, biologi och statistik, inte i lika hög grad om skriftliga källor och artefakter som civilisationshistorien. Klimathistorien borde därmed inte vara behäftad med fel sprungna ur värderingar hos klimatforskaren. Det är ju naturens historia som kartläggs. Men samhällsvetarna lägger sig i framställningen. Är det så illa att det är samhällsvetare som här ser chansen att lägga till rätta historien och därmed vår framtid, på ett sätt som de vill forma den, utan hänsyn till övriga medmänniskor? Är det så illa att naturvetarna inte förmår hålla de ideologiskt drivna samhällsvetarna borta från beskrivningen av naturvetenskapen? Är det så illa att naturvetarna själva är ideologiskt färgade? Är de i så fall medvetna om det eller ej?
Utsagan att vi står inför en klimatförändring som hotar att bli katastrofal för människan och för allt liv på planeten, för med sig en hel knippe följdfrågor. Svaren på desa frågor är inte med säkerhet så enkelt givna som de tidiga klimatalarmisterna påstod och därefter skärpt i takt med att de ifrågasatts. Men FN:s klimatkonvention undertecknades av Sverige redan 23 juni 1993 och den trädde i kraft den 21 mars 1994. Långt innan någon hade en rimlig chans att säga bu eller bä om sanningshalten i dess påståenden om det förflutna, än mindre hunnit reflektera över lämpligheten i föreslagna åtgärder.
Där är vi nu, i käbblet om den redan beslutade inriktningen är adekvat till de allt bättre kunskaper vi får.