Jag skrev för några dagar sedan om hur ryska och ukrainska journalister vädjade till EU om hjälp med yttrandefriheten i deras hemländer. Situationen är omvittnat svår. Såväl utländska som inhemska journalister har vittnat om förföljelser mot journalister som söker sanningen. Det är sex år sedan journalisten Anna Politkovskaya mördades i Moskva. Ännu är ingen fälld för mordet och alla ”usual suspects” som de letat fram ur gömmorna har friats.
President Putin är på ingång för ett EU-besök. Då passar Ryssland på att i förväg kritisera EU för brister i hur man sköter mänskliga rättigheter inom unionen. Dels finns en generell beskrivning av läget i Europa, dels en vidräkning land för land. Det hela är mycket svepande, fast med allvarliga anklagelser. Det graverande, för Rysslands del, är att väldigt få av anklagelserna redovisas med konkreta exempel.
För Sveriges del så handlar i stort sett uteslutande om sådant som våra vänstermedia klagar på. Vi är inte tillräckligt generösa mot flyktingar och invandrare, vi är rasistiska, kvinnofientliga, pedofilvänliga och har ett slappt rättsväsende som inte straffar brottslingar tillräckligt hårt. Ja, det där sista kanske mer kan höras från frustrerade svenskar som utsatts för brott.
Min poäng är att Putin tycks vara så främmande för mänskliga rättigheter att han tror han förbättrar sitt anseende genom att smutskasta sina grannar. Vi har problem med mänskliga rättigheter i Sverige, helt klart. Jag brukar delta i påpekandet av de problem och missgrepp jag känner till. Till de problem jag visat på, och där Sverige inte lever upp till sina åtaganden i konventionstexter, hör skyddet av äganderätten, pressens beroende av staten, inskränkt rätt till domstolsprövning av myndighetsbeslut. Ingen av dessa frågor nämns i Putins PM. Men det är å andra sidan sådant som han gärna sköter på liknande sätt på hemmaplan. På det viset får hans PM drag av Berlusconisk självinsikt.
Kom ihåg att det var Sovjet som fick med en drös positiva rättigheter i FNs deklaration av mänskliga rättigheter. När Ryssland och Putin kritiserar andra länder för att inte respektera de mänskliga rättigheterna handlar det oftast om dessa positiva rättigheter. Att de själva inte respekterar de negativa rättigheter som finns med i deklarationen struntar de fullständigt i, det är inga rättigheter de ville ha med från första början. Så när vi pratar om de mänskliga rättigheter är det de 21 första artiklarna (som faktiskt är rätt hyfsade). När Ryssland pratar om mänskliga rättigheter är det oftast artikel 22 och uppåt.
Jo, egentligen är de flesta av FN:s deklarationer om rättigheter oanvändbara i såväl lagstiftning som tillämpning. Är de inte självmotsägande i sig så står i motsats till andra av FN:s deklarationer, exempelvis barnkonventionen och konventionen om sk. ursprungbefolkningar.
Den här boken kan rekommenderas:
FN : spruckna drömmar av Fredrik Segerfeldt
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186185128