I Västra Götaland beklagar sig tjänstemännen på länsstyrelsen att alla biotoper är på väg att försvinna och de har inga pengar att bevara dem med. Det är alltså skattepengar vi pratar om här, som de vill kasta ut på att bevara en föränderlig natur. Något som de helst vill göra genom bildande av reservat.
Nu finns ju som tur är bytesskog som staten köpt av Sveaskog, så att skogsägare som får sin mark konfiskerad kan få annan mark istället. Men problemet är att mycket av den mark man vill göra reservat av finns i södra Sverige och det mesta av Sveaskogs bytesmark finns i Norrland. Det blir inte lätt att få till en vettig arrondering på en fastighet i Skaraborg som blir av med exempelvis 40% av sin areal hemmavid och erbjuds ersättningsmark 100 mil norrut. Inte ens om staten bjuder frikostigt, vilket de aldrig gör, lär det bli någon godtagbar affär för markägaren.
När det dessutom kan gå så illa som för familjerna Törmä i Pajala, då är det inte mycket till hopp kvar om livet på landet. Inte för den ännu så länge vanliga människan i vart fall. Familjen Törmä köpte 520 hektar, där det enligt upgift endast fanns sju hektar nyckelbiotoper av Seaskog, När de sedan lämnade in sin första avverkningsanmälan fanns det plöstligt 63 hektar värda att skydda.
Grundfelet är att småskogsbruket övervakas av skogsstyrelsen. Det vill säga att för alla vanliga, av småbönder och familjeföretagare, privatägda skogsmarker är det statens hårda piska som gäller. Men skogsbolagen, kyrkan och staten, de har förtroendet att kontrollera sig själva, utan ansvar för sin redovisning av kontrollerna. Kan sådan ojämlikhet inför lagen vara förenligt med en modern demokrati?
Det är dags att strypa flödet av skattepengar till dessa påvar som sitter på sina kontor och leker sim-city-skogsbruk med våra liv och egendomar.
RSS – inlägg
1979, den helt otroliga snövintern i Skåne medförde att gårdarna på Sydslätten isolerades i nästan 6 veckor på grund av snö. På östra sidan av min infart till gården stod det 8 pilar som avsevärt försvårade öppethållande av infarten. Dom föll för sågen våren därpå. Två år senare kom det ett par oavsättliga, skattefinansierade små tjänstemän med privata agendor från länsstyrelsen och ”biotopskyddade” pilarna som stod på den västra sidan av infarten. Somliga arma landsbygdsbor överlever med hjälp av en Guds goda budskap, eller var det ren tur? Livet är ett lotteri när logik och sunt förnuft inte får råda i dårarnas paradis!
Det där var på den tiden Sverige ville bli som DDR. Även om vi vaknat ur den (mar-)drömmen är det svårt att få ränderna att gå ur byråkratin.
Och naturvårdsverket vill dessutom öka reservatstakten med 60-70% – för att rädda klimatet! http://www.atl.nu/lantbruk/nya-klimatkrav-p-jord-och-skog
För övrigt vill jag helt skrota anmälningsplikten vid avverkningar, samt det märkliga markavvattningsförbudet i södra Sverige, vilket avsevärt skulle minska byråkratin för oss skogsägare!
Där är vi helt eniga!