Sture Åström, initiativtagare till uppropet, har skrivit en omfattande bilaga där han ger GRN kunskapsstöd för det beslut de ska fatta angående den inlämnade anmälan. Del 1 igår. Det är nu 160 namn på listan.
Vanliga fel om klimatet i media
Orkanerna har blivit färre. Men allmänt påstås de i media bli allt fler och allt värre. Det är helt fel. Antalet har minskat med 30 % sedan 90-talet:
Havens nivåer stiger inte: Påståendet att så kommer att ske torde utgöra den mest katastrofala följden av den påstådda uppvärmningen.
Jag rekommenderar särskilt studium av figur 4 på sidan 10.
De felaktiga rapporter som kommit har dels inte uppfattat att ”land” kan röra sig både upp och ner. Mätningar görs oftast i hamnområden, som i många fall utgörs av utfyllnader på grunt vatten. Dessa sjunker ihop under många decennier. Deras loggar noterar då stigande havsnivå.
Likaså trycks tektoniska plattor både uppåt och neråt. Bangladesh trycks in under Himalaja och Venedig in under Alperna. I Norrland har vi en påtaglig landhöjning. Rådata från satellitmätningar bekräftar att ingen höjning av havsnivån skett, men dessa data har ”klimatforskarna” korrigerat till att visa en fortlöpande höjning, vilket sedan blivit vad IPCC rapporterat.
Polarisarna har återhämtat sig. Under hösten larmades om att havsisen i Arktis höll på att försvinna. Den lägsta utbredningen på decennier hade noterats. Men den berodde inte på avsmältning utan på en exceptionellt långvarig storm i augusti, som tryckte ihop isen mot Kanada och Alaska, där bälten av ovanligt tjock drivis bildades. Således hade volymen inte minskat i samma grad som arealen.
Samtidigt noterades en miljon kvadratkilometer större utbredning än vanligt av isen runt Antarktis. När havens varma strömmar går mot norr, smälter isen där, medan isen i söder växer till. I ett periodiskt mönster svänger strömmarna om, så att motsatt effekt uppstår. Det finns inga tecken på att isen vid någon av polerna skulle minska varaktigt.
Utbredningen i norr följs upp dagligen här:
Isbjörnarna är fler än på decennier. För några år sedan larmades om att isbjörnarna skulle svälta ihjäl eller drunkna, då isens utbredning minskade. Larmet baserades på en rapport, som senare visat sig bestå av spekulationer byggda på ett oförsvarligt tunt material. Isbjörnarna har visat sig klara långa simturer och kan framgångsrikt jaga även på land. Populationen uppskattas till 25.000, vilket är fler än på länge.
Havens försurning ett obevisat problem. Haven är svagt basiska. Det handlar alltså inte om en försurning, utan om en neutralisering. Atmosfärens låga halt av koldioxid, 0,4 promille, kan inte ens efter en radikal höjning driva haven till sur reaktion. Givetvis kommer pH-värdet att påverkas en aning av mer koldioxid i luften, men det blir i mindre grad än de lokala variationer som redan finns. Någon allmän fara för koraller uppstår knappast. Sådana finns som frodas med hög koncentration av koldioxid bubblande upp runt dem från förmultning i havsbottnen. I tidiga epoker med mycket höga halter av koldioxid i luften har korallrev kunnat bildas på flera kontinenter.
SVT har en så dominerande ställning i medielandskapet att dess agerande färgar vad som sägs i andra media och därmed även av politiker och, som jag noterat ovan, av lärare och elever. Här har jag bara diskuterat ett programinslag, men varje dag luftas i SVT och SR uppgifter och påståenden som baseras på hypotesen om koldioxidens katastrofala värmande verkan. Så sker i nyhetsprogram, underhållningsprogram och debatter.
Public Service, SVT och SR, måste rimligen ta ett ansvar för att allmänheten får korrigerande information om allmänt spridda helt felaktiga uppgifter. En enkät som TCS genomförde i fjol visade hur allmänheten blivit absurt felinformerad av media:
Korrigerande information måste komma i ”breda” program som Agenda och inte bara i UR. Den senares ofta mycket gedigna föreläsningar torde endast attrahera en smal grupp särskilt intresserade.
En fungerande demokrati förutsätter att medborgarna inte konsekvent vilseleds om väsentliga förhållanden, där klimatfrågan intar en särställning, eftersom dess effekter skall vägas in i avgörandet av så många andra politiska frågor.
Skrämsel som politiskt verktyg
Jag vill erinra om den blunder IPCC gjorde sig skyldig till med förutsägelsen att glaciärerna på Himalaja skulle vara borta redan 2035. Det intressanta är att dess ordförande Rajendra Pachauri medgivit att han var medveten om att uppgiften byggde på ett rent misstag, men ändå lät den publiceras, eftersom han ansåg att ”politikerna måste skrämmas till att agera”.
Samma filosofi har Världsbankens ordförande Jim Yong Kim bekänt sig till i den rapport som publicerades inför mötet i Doha. Utan grund i faktiska observationer av verkligheten spekulerar han där om hur det skulle bli OM klimatet skulle bli 4 grader varmare. I förordet förklarar han: ”Jag hoppas denna rapport skrämmer oss till aktion”.
Media och politiker har sedan refererat till rapporten som om den fastställt ATT det kommer att bli 4 grader varmare i strävan att liksom Rockström späda på skrämseln för katastrofer.
Det torde inte finnas någon sämre grund för offentliga beslut än skrämsel.
Helsingborg 2012-12-16
Sture Åström
Mycket bra Sture !
Jag är mycket mer rädd för oärliga gröna journalister och ynkryggar till politiker än för koldioxid.
Hej!
Bara en dåre, en imbecil klimatskeptikers Don Quijote liknande kamp mot de ”apokalyptiska” klimatrealisternas ”väderkvarnar, kan ungå att se sambanden av människans förbrukning av fossila bränslen och de uppenbara bevisen på förändringar i klimatet.
Mvh PO
Om meterologernas förmåga att förutsäga klimatförändringar är lika klena som deras förmåga att förutsäga vädret bara dom närmaste dagarna är jag övertygad att vi inte har något att frukta på många hundra år.
Om ni har ”bevis” för att det inte sker en global uppvärmning, varför skriver ni inte till Nature eller Science och får Nobelpris, eller är de också med i ”forskarkonspirationen”?
Det är ju faktiskt en viktig del av det Climategatebreven visade. Att de klimatneurotiska forskarna bestämmer över vad som publiceras i dessa tidskrifter. Peer review och publicering i vissa tidskrifter är heller inget kvalitetsbevis. Lika lite som frånvaro av publicering i dessa tidskrifter är bevis på undermålig kvalitet. Det är redan visat i flera avhandlingar som studerat just dessa aspekter på forskningens relevans. Exemplet Einstein är väl det mest slående och välkända.
Beviset för den ”bristande” uppvärmningen står klimatforskarna själva för, det kan du kolla själv. Det är de märkliga slutsatserna vissa av dem drar av detta som är bekymret. Istället för att konstatera att deras prognoser, framtagna utifrån deras teorier inte stämmer med verkligheten, alltså kan det vara fel på teorierna, så hävdar de att det är något fel på verkligheten!