Det är många som försöker spå (pdf) om framtiden. Mycket handlar om ekonomins utveckling. Den är naturligtvis avhängig hur andra frågor löses. Det har skrivits mängder om ekonomi, man kan till och med få pris till Alfred Nobels ära i ämnet. Jag tänkte dock nöja mig att här skissa lite på vilka frågor som inverkar och åt vilket håll.
Klimatfrågan. Inget pekar i verkligheten på att våra utsläpp av CO2 påverkar klimatet. De åtgärder som vidtagits och föreslagits (skatter, avgifter och förbud) påverkar dock ekonomin negativt. Det finns (sk gröna) sektorer som gynnas av åtgärderna, men för ekonomin i stort, från den privata sfären till staters och världens, är klimatåtgärderna sammantaget en negativ påverkan.
Energifrågan. Det hänger naturligtvis intimt ihop med klimatfrågan vilket energislag som prioriteras, det vill säga vilket som beskattas eller subventioneras. Klart är dock att all civilisation kräver energi. De som förordar lågenergisamhällen förordar låg civilisation. Kärnkraften kommer alltid (längre än överskådlig tid) att vara såväl ett viktigt bidrag som en omdiskuterad lösning. Olja, kol och naturgas kommer att ingå som viktiga beståndsdelar i energimixen även de kommande hundra åren.
Matfrågan. Det som avgör om maten räcker till jordens befolkning är framför allt tre aspekter. Att man inte odlar energigrödor på åkermark i sådan utsträckning att matförsörjningen hämmas. Att man brukar rationellt, modernt och effektivt, så att skördarna blir goda och matpriserna överkomliga. Att de som ska köpa har ekonomi nog att köpa.
Fördelningsfrågan. Jag har inte sett några filosofiska eller ideologiska försök att kvantifiera hur stora de ekonomiska spänningarna maximalt får vara för att ett land eller ett valutaområde ska kunna hålla ihop utan konvulsioner. Jag har därför laborerat med två enkla parametrar, median och medelvärde. Om individernas tillgångar fördelar sig så att det är stor skillnad mellan medianvärdet och medelvärdet ökar spänningarna i samhället. Här har antagits att i de flesta fall med ojämnt fördelade tillgångar är det några få som har väldigt mycket och många som har väldigt lite. Ju större skillnad mellan median och medelvärde desto större spänning. Man kan exemplifiera det genom att påstå att det innebär liten eller ingen medelklass. Till slut hamnar man i ett läge där ekonomin fryser. Pengar och tillgångar ackumuleras hos dem som redan har, men hamnar utanför det kretslopp som en fungerande ekonomi utgör. Det har sagts att pengar är runda för att de ska rulla lättare, eller att de är som gödsel, de ska spridas för att göras bäst nytta. Nå, hur gör man för att skapa fungerande ekonomier? Gör man det genom mängder av små och stora förbud och påbud, vilka ska övervakas av horder av byråkrater? Gör man det genom att via skatter med tvång omfördela tillgångarna?
Frihetsfrågan. Alla de tidigare frågor/problemställningar jag tagit upp pekar mot denna fråga. Hur viktig är individens frihet för att systemet ska fungera? För att samhället ska fungera? Frihet är inte bara valfrihet, även om det är en viktig frihet. Vi måste kunna välja vilken mat vi ska köpa, vilken energi vi ska köpa etc. Vi måste också, enligt alla frihetsprinciper, vara fria att välja hur vi för tillbaka våra tillgångar till det ekonomiska kretsloppet. Hur ska vi göra det attraktivt att frivilligt låta förvärvade tillgångar tjäna även andra?
Både EU och USA har försökt sig på att spå framtiden för EU. Båda ser mer överstatlighet och mer centralt styre, (pdf) samt underförstått fler centralt placerade byråkrater, som den mest framkomliga vägen till ett harmoniskt EU år 2030. Är det verkligen det enda rätta? Har svenska medier lyft fram detta till debatt i den utsträckning som det ankommer på den tredje statsmakten?