I många länder har man av tradition haft frivilligorganisationer som väktare mot grymhet mot djuren. Vanligt är även att man drivit tillfälliga hem för herrelösa eller misshandlade djur. I England är den traditionen stark, deras RSPCA har åtnjutit stort förtroende från allmänheten. De har även haft tillstånd att vara med och övervaka vissa delar av djurskyddsverksamhet. För några år sedan lyckades de efter många års kampanj få den britiska rävjakten förbjuden.
Självklart blir förundran och ilskan stor när deras mörka ansikte kommer fram i ljuset. Ett av deras uppdrag har varit att överse lastning av levande djur i hamnarna för transport till Europa. Mer än en gång har de haft synpunkter. Nyligen gick det riktigt snett. Vid en transport av får upptäcktes att ett får drabbats av benbrott. Transportören erbjöd sig att avliva det skadade fåret där det stod på lastbilen. Men RSPCA krävde att alla fåren skulle lastas av utan att man hade någon inhägnad att ta emot dem i.
För att göra en lång historia kort slutade det hela med en massaker på 40 får när djurskyddets bas fick tag i en slaktmask och avlivade alla får. Kropparna staplades på hög, blodet sprutade och rann i strida strömmar. Alla som hanterat djur och alla som har minsta hum om slakt inser att det hela var riktigt klantigt skött och troligen ett gravt fall av djurplågeri. Men RSPCA skyller ifrån sig och säger att det var nödvändigt och att transportören är ansvarig.
I ett annat fall har de spenderat 326.000 £ i advokatkostnader på att få ett sällskap i premiärminister Camerons valkrets fällda för olaga jakt på däggdjur med hjälp av hund, det vill säga rävjakt.
Efter förbudet mot rävjakt får man göra så att man drar ett spår som hundarna och ryttarna får följa. I det aktuella fallet råkade en riktig räv komma ivägen och blev jagad ner i gryt. Räven kom inte till skada, men RSPCA ansåg att det tog för lång tid att få stopp på hundarna och att räven lidit på ett för deltagarna straffbart sätt. Två av deltagarna erkände brott, för att slippa en långdragen process. Böterna för hela sällskapet stannade på 7000 £. Parterna i en civilrättslig process betalar sina egna kostnader oavsett utgång. Advokatarvodet för RSPCA skickas däremot till skattebetalarna genom en särställning de har, fråga mig inte hur och varför. Det är så där borta.
Till saken hör att alla välgörenhetsföreningar är skyldiga att hushålla med insamlade medel. Förutom att lagen säger så, förutsätter medlemmar och bidragsgivare att verksamheten sköts korrekt. Domstolar och rättsväsende är skyldiga att hushålla med skattebetalarnas pengar. Trehundratjusextusen pund (ca 3,5 miljoner kronor) i kostnad för skattebetalarna för ett bötesbelopp på 77.000 kronor för en räv som gick i gryt, låter det rimligt?
I Sverige hålls djurrättsorganisationerna om ryggen när de begår inbrott på grisfarmer och minkfarmer för att som de säger ”dokumentera” missförhållanden. Att de med sitt uppträdande orsakar missförhållanden när djuren stressas blir sällan föremål för domstolsprövning. Det kan inte heller uteslutas att de själva ”arrangerar” missförhållanden att dokumentera. Allt för den så kallat goda sakens skull.
RSS – inlägg